Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte häftet
- Till Hjalmar Södermergs femtioårsdag. Av Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligare än verkligheten. För andar av
Söderbergs läggning kunna diktens blå
dunster aldrig helt skymma den värld
som ligger bakom. Livet och konsten
äro inte hos honom ett. Han är
tacksam för de blå dunsterna, men han
föraktar dem smått på samma gång. Det
är »manligare» att försöka se igenom
dem. Och det finns roligare
sysselsättningar än att spela dockteater; att sprätta
upp dockorna och se hur de se ut ini
kan också ha sitt nöje. I Hjalmar
Söderbergs författareverksamhet löper det
kritiska och vetenskapliga intresset
jämsides med diktens, och det är ingen
slump att han till sist kommit att
producera sig på det religionshistoriska
gebitet. Hans konst har alltid haft sin
glädje av att kika bakom kulisserna,
att lyfta på masken, att se efter vad som
är i vad något synes vara. Han har aptit
på kunskap, därför att han har aptit på
sanning. Hans intellektuella
ärlighetskrav hör till de omutligaste och
skrytfriaste i vår litteratur. Det är hans patos
— ett patos utan gester, inte påklistrat,
inte skal, men hans väsens kärna.
Och det kostar alltid en del. Bland
annat kostar det dikt i så måtto att
det leder den andliga lusten över i andra
kanaler än de enbart konstnärliga. Det
är inte skönt och fult, utan godt och
ondt, sant och falskt som härvidlag blir
det primära.
II
Kanske har Hjalmar Söderberg aldrig
varit mera diktare än i sin första bok.
Han har naturligtvis skrivit vida mera
betydande ting, både djupare och
personligare, men han har inte fabulerat
friare och friskare än i den vårtindrande
Stockholmshistorien om ungdomslycka
och ungdomsförvillelser, om blåa himlar,
röda läppar och gröna likörer. Här är
han bara observatör. Bara berättare.
Inga problem dyka upp och förmörka
horisonten — åtminstone inte många
andra än hur man skall få tiorna att
räcka till för allt som lockar och tubbar
bakom kaféernas upplysta rutor eller i
gatornas glada flickvimmel. Hjälten borde
aldrig ha hetat Tomas, ty någon tvivlare
är han sannerligen inte. Så länge han
har något i plånboken, är hans filosofi
— för att tala med Renan — »en filosofi
för cigaler och lärkor, vilka väl aldrig
tvivlat på att solljuset vore en fröjd,
livet en härlig gåva och jorden ett
förtjusande hemvist för alla levande.» Jorden
är då visserligen Stockholm med
närmaste omgivningar, ty därtill begränsar
sig Tomas’ livserfarenhet. Nittiotalets
Stockholm (ack redan ett fornminne!) är
det som lever i dessa utsökta små
interiörer och exteriörer, givna med en
förbluffande linjesäkerhet av en
tjugusexårig diktare, som har stadsbarnets
hungriga ögon och sinnen och intima
kännedom om sin födelsestad. Men det
hela är etsnålskonst. Den rispar på ytan.
Denna dikt är ingen sond för hjärtan
och njurar; en bok om ett ungt
lidelseliv har Förvillelser inte kunnat bli,
därtill saknar den allt för mycket
brösttimbre och psykologisk intensitet. Någon
storm blåser inte igenom dessa fasta
och finslipade kapitel.
Man fick ingen prosaepiker med
denna debut, och det har Söderberg
aldrig blivit. Han har inte gjort en
bok som verkar stöpt i en enda form,
huggen ur ett enda block, buren av en
enda bred fläkt, som stor romankonst
kräver. Varken Martin Bircks ungdom,
Doktor Glas eller Den allvarsamma leken
har sin styrka i det episka — det
sistnämnda verket är väl, som komposition
betraktat, det svagaste Söderberg
åstadkommit. Allt i hans konst och
temperament — skärpan, klarheten,
koncentrationen, förmågan att fort och rätt träffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0337.html
