Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ur Richard Berghs efterlämnade papper - II. Tankar om samvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR RICHARD BERGHS EFTERLÄMNADE PAPPER
människan. Hos den högst utvecklade
människan bliva de till en enhet. Denna
är därför egoist i sin altruism. Hennes
egoism driver henne till altruism. —
Egoismen står ej längre som en part
emot samvetet, de uppgå i varandra
försonade, förenade, ty deras lyckoideal
sammanfalla. Samvetet är en produkt
av släktets erfarenheter om lyckan, som
går i arv till individerna. Det
individuella samvetet, arvet från förfädren,
utvecklas, d. v. s. korrigeras endast
genom att följas — endast genom nya
erfarenheter i strävan efter lycka.
Nietzsches övermänniskoideal betecknar ett
återfall till de gamle tyrannerna. Bägges
känsla av lycka vilade på samma
piedestal av andras lidande. Men deras lycka
har också det felet att den icke förmår
göra dem själva — lyckliga. Ty icke
ens övermänniskan kan springa från sitt
samvete, som ekar av de missljud, som
skorra rundt kring den nya »harmonien»
och göra den liten och trång trots dess
stora manér. Men Nietzsche gav
släktet nya erfarenheter på vägen till
lyckans ernående. Hans eget liv visar
människorna bort från hans ideal och
säger: han var ingen stor byggmästare,
ty han byggde med för litet material
och siktade ej liksom allas vårt samvete
mot en världsharmoni. »Den ensamme
är den starkaste» endast när hans
samvete har en vidare famn än den
majoritets han bekämpar. Martyren dog, men
bödlarnas avkomma blevo kristna.
Kristendomen är en form för
sammedvetandet, men ej den högsta, ty den skall
ej lyckas försona samvetet och de
individuella drifterna hos oss. — Vår
individuella frihet måste hand i hand med
solidaritetskänslan skapa en ny lag och
ett nytt evangelium. Det skall bli den
nya dagens verk. Den individuella fri-
heten skall ej längre stå som en
hotande kämpe mot solidaritetskänslan;
den skall i stället bli den utvidgade
solidaritetskänslans glada och soliga
älsklingsbarn. -— Solidaritetskänslan skall
som en god moder sörja för att de icke
riva ögonen ur varandra under
utvecklingen.
Solidaritetskänslans älsklingsdröm är
en oöverskådlig familj av fria, lyckliga
individer. Den som ej önskar frihet
och lycka åt andra liksom ät sig själv
och lämpar sitt liv efter denna önskan
vet ej vad solidaritetskänsla är. Vi
kunna lika litet bliva lyckliga på bara
individuell frihet som på bara
solidaritetskänsla. Bägge måste till för
lyckan. Den högsta harmonien bildas
av den rikast möjliga omväxling, ty en
högre enhet vinnes endast genom en
rikare mångfald. Behovet av enhet i
livet med därav följande kraftbesparing
(indirekt maktökning) är lika outplånligt
förenat med människonaturen som
behovet av en rikare mångfald av liv med
därav följande direkta maktökning.
Behovet av den högsta enhet i den rikaste
mångfald är de högst utvecklade
individernas särmärke. Religionsstiftaren,
filosofen, statsmannen,
vetenskapsmannen, konstnären samla alla till bestämda
enheter en mångfald av våra
livsintryck.
Konstnärsdriften är en längtan efter
ett rikare, vidare och intensivare liv i
en mera harmonisk form än vad
vardagslivet bjuder. —
Stor konst skapas endast i perioder,
då konsten har samma ideal som livet
och utvecklingen i sin helhet, alltså är
livsbejakande i stort. Detta ideal skall
en gång komma att behärska världen.
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
