Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Harald Brising. Av John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
under följande år därstädes föreläsningar
samt deltog i ledningen av universitetets
konsthistoriska seminarium. Med
höstterminen 1918 hade han övertagit samma
befattning vid Uppsala universitet. 21
dec. 1918 avled han i lunginflammation,
som inträdt efter spanska sjukan. Han
var sedan 1911 gift med Louise
Welhaven, en sentfödd brorsdotter till den
norske skalden Welhaven.
Harald Brising hade från sina första
studentår företagit nästan årliga
konsthistoriska studieresor till utlandet. Han
vann därmed omsider en sällsynt grundlig
vetenskaplig utbildning inom sitt område.
1902 bevistade han feriekurser i Marburg
och studerade gammal elsassisk konst i
Elsass och Sydtyskland. Ären 1904—05
vistades han till större delen i utlandet.
Våren 1904besiktigade han Arthur Evans’
utgrävningar vid Knossos på Kreta och
deltog i tyska arkeologiska institutets i
Atén exkursion till Sparta, Olympia,
Argos, Leukas, Ithaka och Delfi under
ledning av professor Dörpfeld.
Sommarsemestern samma år åhörde han vid
Berlins universitet professorerna Wölfflins
och Wilamowitz’ föreläsningar. Hösten
samma år studerar han i Amsterdam
och Antwerpen Quinten Matsys konst
och lägger därmed grunden till sin
avhandling. Vintermånaderna 1905 åhör
han i Paris Sal. Reinachs och andras
föreläsningar vid École du Louvre och
studerar de primitiva fransmännens
målarkonst. Maj 1905 besöker han National
Gallery, South Kensington museum,
British Museum i London samt Hampton
Court, där han finner tavlor och
tapetserier av Matsys, och studerar därefter
franska landsortsmuseer.
Vintermånaderna 1906 genomgår han samlingarna
i Prag, Wien, Venedig och Milano, och
studerar våren 1907 i Spanien
museerna i Barcelona, Zaragossa och Madrid.
1909—10 företar han en ny resa till
Italien och Grekland, utsträckt till Smyrna
och Konstantinopel, och visiterar för
andra gången utgrävningarna på Kreta.
1909—1913 vistas han över vintrarna
eller på våren i Rom. 1915 företog
han på uppdrag av överintendenten vid
Nationalmuseum en resa till Berlin,
Hamburg, Dresden, Köpenhamn, varom han
avlagt berättelse i studien »Om
ordnandet av grafiska samlingar» (Meddelanden
från Nationalmuseum n:r 40).
Brisings doktorsavhandling gällde den
i 1500-talets början verksamme
Antwerpenmålaren Quinten Matsys, inledare
av den nya utveckling i det flamländska
måleriet, som kulminerade med Rubens
och Rembrandt. Brisings eget
sammansatta kulturintresse bidrog helt visst till
att han fängslades av denne receptive,
komplicerade och geniale konstnär, som
förenade inflytanden från skilda håll och
som i det flamländska måleriets tradition
införde något av renässansens dramatiska
liv och humanismens psykologiska
intresse. Brising visar, hur särskilt i Matsys
mest berömda arbete, altartavlan i
Antwerpens museum, det italienska
inflytandet framträder: i den målade
arkitekturen och övriga dekorativa detaljer,
i en Salomes och Herodias preciöst
förfinade anletsdrag och gåtfulla löje,
som tydligen härstammar från Leonardo,
och slutligen i en kompositionens
inträdande centralisation, som visar sig både
i stämningens samling, i det de på tavlan
uppträdande återspegla en stämning eller
tanke, och i gruppernas anordning. Matsys
lätt moraliserande genrebilder, såsom den
berömde växlaren och hans hustru,
sammanställer Brising med de satiriska
sedebilderna i Erasmus Colloquia familiaria
som ett uttryck för samma
psykologiserande och realistiska tendens inom
humanismen. Efter diskussion av
åtskilliga tavlors påstådda eller bestridda
tillhörighet till Matsys framlägger han
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
