Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Mose i den nyare forskningen. Av Joh. Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOSE I DEN NYARE FORSKNINGENS LJUS
sin hyllning, offrade ett offer åt honom
på det enkla altaret, ingick gemenskap
med guden och med varandra genom en
sakral måltid och drog så vidare mot
nya öden. Denna religionsform skymtar
ännu i patriarkberättelserna trots den
frän senare tider stammande
idealiseringen. Även finnas spår av att vissa
El-gudomligheter höjde sig över de andra
i anseende. Enligt patriarkberättelserna
har EI schaddaj (»Gud Allsmäktig»)
intagit en förhärskande ställning bland de
israelitiska stammarna.
Genom Moses religiösa nyskapelse
trängde Jahvereligionen undan den gamla
Æ’Z-religionen. Berättelsen i 2 Mosebok 6
ger en ganska god bild av det historiska
förhållandet. För att förstå den måste
man dock komma ihåg att den nya
svenska bibelns HERREN motsvarar
Jahve i grundtexten. Var kom då Jahve
ifrån? Traditionen pekar på Sinai. Jahve
var Sinais gud och dyrkades av de
stammar som kommo i beröring med Sinai,
förnämligast av stammen Midjan, som
hade sina uppehållsorter i trakterna
omkring detta berg. Mose kom till Sinai
på sin flykt efter dråpet på egyptiern;
där trädde han i förbindelse med den
midjanitiska stammen — han gifte sig
ju ock med en dotter till prästen Jetro —,
där förnam han Sinaigudens närvaro i
den heliga busken, varest guden måste
ha tänkts ha sin bostad.
Angående karaktären av denna
Sinaigud Jahve — själva namnets betydelse
är dunkel — torde den meningen vara
mest spridd, att han var en åskans, eldens,
stormens gud, resp. en vulkangud. Elden
är även i mycket sena dokument ett
Jahves attribut. Hans uppenbarelser ske
med eld och dån. Elden är hans
kraftmedel; med det utför han väldiga
gärningar, antingen direkt eller genom sina
tjänares hand. »Jahves eld» är blixten.
Den på sista tiden av Hjalmar Söder-
egyptisk lertavla från t
el-el-a marna. brev från
ab-dichiba, furste av
jerusalem. omkr. 1350 f. kr.
berg försvarade krutteorien torde
knappast komma att fröjda sig åt mycket
bifall. Tämligen ensamstående är ock
den av dansken dltlef nielsen med
styrka hävdade och jämväl av Hj.
Söderberg upptagna meningen att den
förmosaiska Jahve var en mångud.
Religionshistoriskt sett kan den väl synas
bestickande, men den håller knappast
stånd inför det föreliggande
traditionsmaterialet.
Moses religionshistoriska gärning var
nu att han identifierade denne Jahve med
den gud som förde folket ut ur Egypten,
kanske ock med fädernas främsta gudom.
Jahve lyftes därmed upp ur naturen och
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
