Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
M. DUREC. TECKNING AV PER KROHG.
och med vilken hon först hade den något
medeltida önskan att sammanleva i s. k.
mariage blanc.
I förstån mig väl eller aldrig.
Det upptäckes att Ervoanik, ynglingen,
blivit spetälsk, och han utstötes under en
högtidlig ceremoni ur familj och samhälle.
Den spetälska unga flickan, Aliette, och
han förenas och gå tillsammans ut i
ensamheten. Genom förbiseende kom denna
sista och uppskakande seen att bli rätt
väsentligt stympad, ty Aliette, m:me Prozor,
visade sig icke.
M. Bender spelade med välfunnen
naivetet bonden-älskaren. I all sin
pinsamhet och ohygglighet hade detta
ungdomsdrama av den skicklige, ja
ypperlige skådespelsförfattaren’Henry Bataille ett
stort sceniskt värde.
Fransk i god mening var André
Ri-voires fjäderlätta lilla enaktare på vers
Il était une bergere. Det var författaren
till den trevliga pjäsen Min vän Teddy
som här i förtjusande och lättflytande verser
med herde, herdinna och prinsessa, några
månstrålar och med ett par rörande ackord
av en sakta musik gav oss en liten stund
av konstlad naturlighet och lät oss komma
till den kunskapen, som kan vara nyttig
att ha för både herrar och damer, som
avundas förlovade och vilja störa dessas
lycka,
Que les coeurs des amants ne sont pas des
jouets.
Vi fingo också vara med om en
urpremiär, ett stycke som lär vara antaget
på Théåtre Français, men ännu ej spelat.
Det hette Un homme e?i marche av Henry
Marx.
Romain Rolland har sagt bland många
sanna ord ett särskilt sant, att franska
författare ofta icke förefalla riktigt
hemmastadda med dygden. Det finnes säkert lika
mycket dygd i Frankrike som på andra
ställen — vad som fattas på ett budord
fylles i från ett annat, men det är ofta
något fumligt eller pjollrigt i sättet att be-
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
