Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Paul Cézanne. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLAS FÅHRÆUS
GATUKRÖKNINGEN.
tidigt något av urlivets friskhet över sig.
Det står en erotisk ånga kring deras
snärjda kroppar. De omgivas av en på
samma gång söt och frän arom från
Pans tumultuariska rike, som för
Bouguereau gudinnor med deras sentimentala
sinnlighet var endast alltför främmande.
Ej mindre lidande av en försummad
teckning äro ofta nog Cézannes porträtt.
Åtskilliga av modellerna hänga
förtvivlat med huvudet, och deras pose är
ibland lika oroväckande som det lutande
tornet i Pisa.
Och dock förmådde Cézanne, som
hans ungdomliga aktstudier intyga, när
det gällde göra felfria teckningar.
Förklaringen måste därför sökas i en på
hans ålderdom inträdande intermittent
sjuklighet i uppfattningen av det
allmänna jämviktsläget. En annan anled-
ning synes ha varit den, att Cézanne
under ändlösa seanser alldeles uttråkade
sina modeller, hos vilka han fordrade
samma orörlighet som hos ett
naturemorte.
Bäst av hans porträtt äro därför de,
som hänföra sig till de mera uthålliga
modellerna inom den husliga kretsen.
Någon gång lyckas han också i en
por-trättliknande genre, såsom t. ex. av de
två Kortspelarna (som överträffa det
större spelpartiet) samt i den
fantasifulla Mardi-Gras.
Men ypperst äro de i enrum med
den tystlåtna spegelbilden framvuxna
självporträtten. Här är magik och
verklighet på samma gång. Inbördes
skiftande som Rembrandts självbekännelser
äro de lika voluptuösa i penselföringen
som spirituella i uppfattningen. Sär-
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
