Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Paul Cézanne. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLAS FÅHRÆUS
Vanligen begynner han med några
blå, gröna och violetta toner, som på
ett förtrollande vis svara på hans
harmoniska regi. Utan att offra de ursprungliga
penseldragens individualitet virkar han
så över duken en gobelängartad
färgvävnad, där det ena skiktet halvt beslöjar
det andra, ända tills den skimrande
koloriten får något av naturens egen friskhet
och organiskt myllrande liv.
Men ännu märkligare än Cézannes så
högt beundrade touche är den
dekorativa skönheten av hans rytmiska
komposition. Man har visserligen påstått,
att Cézanne därvid skulle tagit lån från
österlandet. Och naturligtvis har det
kinesiska måleriets betydelse icke
undgått honom. Man ser det bland annat
av en kakemono i bakgrunden till ett
av hans bästa still-leben. Men medan
kineserna hämtade sin kurvatur från
sten-och växtriket, så var Cézannes formspel
av mera antropomorfism lynne, som man
i detalj kan studera i ett still-leben, där
en putto tjänstgör som mellanlänk mellan
Adam och äpplet.1
Ett av de huvudproblem, som
sysselsatte honom, var ävenledes
mänskogestaltens inkomponering i naturens
allmänna rytm. Med liggande figurer
betonar han jordplanet, med stående
samklangen med skogens pelarstammar. Och
med satyrernas och backanternas abrupta
rörelser förbindelsen med vildmarkens
labyrintiska grenverk.
Ett förträffligt exempel på den
rytmiska komposition, vari Cézanne
excellerade, ger oss »Tältet». Bunden i en
av de former, som Cézanne mest älskade,
nämligen konens, förenar sig
kvinnogruppen med tältets något större kon,
som genom tältdukens överkast
förbindes med träden. I tävlan med Poussins
beundrade Backi födelse vinner Cézannes
1 Avb. i O. o. B. 1914 vid sid. i76.
komposition en lätt seger genom ett på
en gång friare och mera bundet behag.
Och över de ranka gestalterna ligger
morgondrömmens blyga glans kvar och
guldpudrar dem elyseiskt!
I sina landskap förstår han att
genom bruk av en på samma gång sträng
och fri rytmik tillgodogöra sig
formelement, som före hans tid för konsten
voro föga användbara. Av ett par röda
tegeltak, skenbart på måfå insatta i
grönskan, gör han ett cymbaliskt spel.
Och i bilden av Gardanne skildrar han
en sammangyttrad husmassa med en så
dramatisk klärobskur, att gränderna
liksom uppvakna till minnen av
utkämpade passioner, medan fönstergluggarna
spöklikt förråda interiörernas
hemligheter.
Men snillrikast visar sig Cézannes
rytmik i hans still-leben, där han fritt
kan omtumla med dekorativt flyttbara
faktorer. Tag som exempel ett
fruktstycke, kulminerande i ett äpple, som
är målat rundare än själva det rundas
idé. Balanserande mellan ett lerkrus på
den ena sidan och några jättepäron på
den andra, speglar dess komposition i
sin rytmiska jämvikt ett helt
planetsystem i smått. En illustration till vad
vår Haqvin Spegel en gång kallade Guds
Verk och Vila.
Mycket skulle man i själva verket
misstaga sig om man ville begränsa
Cézannes insats i konsten till några
penselvolter eller en stereometrisk mättlära.
Det står en anda av trosvisshet kring
hans visioner. Och inför de tavlor, som
Pater Omnipotens i naturen upprullar
inför hans ögon, mättar han sin pensel med
andakt. Detta inre religiösa liv
kommer visserligen icke direkt till synes i
hans naturalistiska motiv. Man får nu
också betänka att Cézanne verkade i ett
materialistiskt tidevarv och i en ateistisk
omgivning. Men mellan de splittrade
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
