Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK LYRIK
Av OLOF RABENIUS
OSCAR STJERNE, som efter ett
liv märkt av lidande gått bort
till sångens Elysium, var en
varm-och vekhjärtad poet av äkta gry.
Någon överlägsen originalitet, någon stark
personlig prägel återfinnes väl icke i hans
dikter, men de ha likväl uppstått ur
spontan ingivelse och ur en lyrisk upplevelse,
som ännu låta känslovibrationen krusa
orden. Hans poesi äger därjämte en lätt
och naturlig form och kväller fram i osökta
språkrnelodier. Det är icke underligt, att
Stjerne vann en hos oss ganska ovanlig
popularitet som skald. Han fann den —
visserligen icke djupa och egendomliga —
men den klara och innerliga ton, som
träffar hjärtat hos poetiskt sinnade
människor. Det har sin vansklighet att växa
upp i skuggan av en stor skald som
Fröding och utveckla sig under hans
inflytande-, så mycket mera talar det för
Stjernes naturbegåvning att hans sprödare röst
förmådde göra sig hörd vid sidan av
mästarens. Om arten av hans diktning får
man en klar uppfattning genom hans sista
samling, Lovsånger och andra dikter.
Vi möta här först några hymner, i vilka
skalden uttrycker sin kärlek till allivet,
besjunget under symbolen av evighetsträdet,
vars sus han hör genom gränslösa
världar och åldrar och genom sitt eget hjärta,
som är mystiskt inflätat däri. Under
panteistisk hänförelse uppgår han ödmjukt i
det stora hela. Storheten i världskänslan
rymmer även övertygelsen om livets
godhet, som försonar allt. Till den högsta
gudamakten sjunger han:
OSCAR STJERNE.
Och du är god, ty i sin rot och kärna
är allting godt, och allt skall en gång åter
bli godt och lysa som en morgonstjärna,
när ångerns tår vart skuldskumt öga gråter.
Av denna övertygelse får också
lidandet sin tröst, ja, skalden prisar under extas
korset, kvalen, som först ge
människosjälen dess lyftning. Sin religiösa känsla
lägger han in i naturen och besjunger påskens
vårtider som en livets uppståndelsefest.
Det ligger en blid andakt, en from
skönhetskänsla över dessa Stjernes i en halvt
kristlig klangfärg stämda hymner, som icke
kunna undgå att röra, särskilt när man
betänker, att de äro skrivna av en svårt sjuk
Oscar Stjerne: Lovsånger och andra dikter. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
SlGURD UllÉN: Inskeppningen till Cythere. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
Johan Nordling: Samlad låga. Stockholm, Åhlén & Åkerlund.
Artur Möller: Avsked till ungdomen. Stockholm, Dahlbergs Förlags A. B.
Hans Dhejne: Flöjt och herdepipa. Stockholm, Albert Bonnier.
E. N. Söderberg: Vårreflexer och höstdagrar. Uppsala, J. A. Lindblad.
443’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
