- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
482

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Kou Lu. Översättning från Yuch Wei Chao Tangs dagbok. Av Carl Taube

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CARL TAUBE

måste jag sälja mig själv. I mån då
icke förakta mig.»

Grannarna tvekade, mumlade något
och smögo sig bort den ene efter den
andre.

När de gått grät hon länge och
bittert. Så gick hon till de gamla och
omtalade vad hon ämnade göra.

Härefter levde hon öppet ett syndigt
liv med byns unge män.

En del av sin förtjänst sparade hon
samman, och efter en tid kunde hon köpa
en ung flicka för pengarna. Henne
övervakade hon noga och lät inga nyfikna
ögon se henne. Folk sade att hon
ämnade sälja henne för ett högt pris, men
själv sade hon intet.

När tre år förflutit återvände
mannen. Sedan de hälsat varandra med
tillbörlig hövlighet förde hon honom till
föräldrarna och sade:

»Här återgiver jag dig din far och
mor bägge i livet.» Därefter tog hon
flickan vid handen och sade: »Jag är
ärelös och därför ovärdig att förbliva
din hustru. Se här en ny hustru åt dig.»

Innan mannen kunde återhämta sig
från sin förvåning, hade hon lämnat
honom, mumlande något om att tillreda
hans måltid. Men i stället fann man henne
liggande död i köket med halsen
genomskuren.

* *

*



När domaren kom för att undersöka
saken, stodo hennes ögon vidöppna.
Domaren bestämde att hon skulle
begravas i förfädernas begravningsplats,
men icke i den grav som var bestämd
för mannen och hans hustru. »Ty»,
sade han, »då hon gjort sin plikt emot
mannens föräldrar, har hon rätt att ligga
med förfäderna, men då hon brutit
bandet, som knot henne till mannen, kan
hon ej begravas som hans hustru.»

Den döda kvinnans ögon stodo
fortfarande öppna.

Då utbröto de båda gamla i klagan
och sade: »Hon var ren. Det var för
vår skull som hon förlorade sin dygd.
Vår son kunde ej underhålla oss, men
hon gjorde det i hans ställe. Är det
rätt att därför fördöma henne? Mannen
kunde ej försörja sin familj utan
lämnade den åt en ung kvinna. Alla måste
förstå varför hon avvek från dygdens
väg. Vad ondt har hon gjort? Detta är
en sak som endast angår familjen,
överheten har intet att göra med den.»

Så fort de yttrat dessa ord så slötos
kvinnans ögon.

Vid denna tid var man icke ense om
dessa saker. Min avdöde farfader sade:
»Kyskhet och vördnad för föräldrar äro
båda saker av vikt. I detta fall kunde
de ej förenas. Endast de kloka och visa
kunna döma. Jag i min ringhet vågar
ej yttra mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free