Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De nyfunna Birgitta-målningarna i Tensta. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYFUNNA BIRGITTA-MÅLNINGARNA 1 T EN ST A
BIRGITTAS KVARLEVOR FÖRAS TII.L SVERIGE.
Först vid själva jordafärden. Alltså
vid förflyttningen av den heligas
kvarlevor från Francesca Papazuris hus vid
Campo di Fiore, där hon dog, till
kla-risserkyrkan San Lorenzo in Panisperna,
där den högtidliga jordfästningen ägde
rum och där liket kvarstod, tills
hemfärden anträddes några månader
senare.
»Kistans» utseende i
Tensta-proces-sionen talar emellertid mot att det skulle
vara jordafärden som åsyftats.
Konstnären har ju tydligen velat framställa ett
slags helgonskrin. Verkliga likkistor av
sådan form voro okända under
medeltiden.
Ett relikskrin har burits i Vadstena
vid de tvenne translationerna därstädes,
den första (själva skrinläggningen) 1381,
den senare (överflyttandet till den nya
klosterkyrkan) 1393. Men den skara
nunnor, som i Tensta synas bakom
båren, äro med säkerhet icke birgittiner.
De senares grå dräkt med den
karakteristiska birgittinerkronan kan knappast
ha varit okänd för målaren. Tanken på
Vadstena torde därför böra skjutas åt
sidan, särskilt i betraktande av att det
finnes en ännu mer plausibel förklaring.
Den tredje möjligheten är nämligen^
att bilden illustrerar själva hemfärden,
alltså visar den procession, som från
San Lorenzo in Panisperna en
decemberdag 1373 styrde färden mot norr, mot
fäderneslandet.
Ett starkt skäl talar för att det är
just denna tilldragelse som avses.
Nunnorna få nämligen i så fall sin naturliga
förklaring. Det är klarissersystrarna i
San Lorenzo vilka bringa sin höga
gäst en sista hyllning. Det var ju i
deras dräkt som Birgitta sveptes. En
sannolik tradition vet också berätta, att
hon under sin livstid blev upptagen som
tertiär i orden.
Klara-nunnorna synas under
medeltiden ha burit gråbrun livklädnad,
gråbrun mantel och svart slöja.1 I Tensta
är livklädnaden vit och manteln rödbrun,
en avvikelse, som man dock icke torde
böra tillmäta nämnvärd betydelse.
Nu är det ju emellertid ofta så, att
vi lägga in mera mening i en sak, än
vederbörande själva ha avsett. Måhända
är det med Rosenrodhs nunnor som med
vissa av Ibsens djupsinnigheter: deras
1 Jfr t. ex. altarskåpsdörren från Danviken,
avb. och beskr. i Strängnäs-utställningens
Studier, I, s. 222 och 223.
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
