Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bertrand Russells livsåskådning. Några huvuddrag och synpunkter. Av Gustaf Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTRAND RUSSELLS LIVSÅSKÅDNING
uteslutande av driften, är ett tröttande liv, det
uttömmer vitaliteten och lämnar en människa till sist
likgiltig för själva de syften, hon försökt uppnå.
Det är ord som föra tanken pà
åtskilliga av Nietzsches sentenser.
Härmed är dock ingalunda sagt att
drifterna äro stela och oföränderliga till
sina yttringar. Tvärtom, den instinktiva
delen av psyket erbjuder enligt Russell
stora möjligheter att bildas och formas;
det finnes en överraskande mängd former
i vilka driftlivet kan yttra sig, former
vilka helt eller delvis kunna ersätta varandra.
Samma instinkt, som leder till ett konstnärligt
och intellektuellt skapande, kan under andra
förhållanden leda till kärlek till krig. Den
omständigheten att ett handlingssätt eller en åsikt är ett
utslag av instinkten är intet skäl att betrakta den
som oföränderlig.
Då driftlivet utsättes för ett starkare
undertryckande, händer ibland att en viss
andlig slöhet och allmän nedsättning av
vitaliteten inträder. Men oftast byter
instinktlivet endast form, så att nya, ofta oväntade
och ödesdigrare drifter uppstå i de
undertrycktas ställe. Överdriven disciplin i det
militära livet eller annorstädes förorsakar ofta hos
föremålen därför en viss slöhet, oftare dock
råhet och förstörelseanda.
Det är måhända möjligt att uttrycka
ovan angivna tankar i en distinkt
vetenskaplig form: i analogi med en känd fysisk
lag kunde man säga att den individuella
psykiska energien är konstant till sin mängd
men föränderlig till sina former. Dessa
former äro alltså i så måtto obestämda att
de äro alternativa. Givetvis gäller icke
här den motsvarande fysiska lagens
matematiska exakthet. Vissa drifter, t. ex. den
erotiska, kunna, ehuru kanske i viss mån
möjliga att transformera, dock icke mera
fullständigt avledas. Å andra sidan är det
nog möjligt att en människa understundom
kan försättas i ett mera allsidigt
slöhets-tillstånd, d. v. s. vitaliteten i sin helhet mera
avsevärdt nedsättas. Ehuru sålunda
underkastad vissa jämkningar och undantag, äger
dock den anförda regeln en så vidsträckt
giltighet att man torde kunna tillerkänna
densamma egenskapen av en fundamental
psykisk lag. Det hos varje enskild människa
inneboende energiflödet äger alltså en viss
given totalstyrka, och det är möjligt och
troligt att denna styrkegrad betydligt växlar
från individ till individ. Den psykologi
som bygger å ett betraktelsesätt sådant som
det nu anförda blir till sin karaktär helt och
hållet dynamisk och torde därigenom uppnå
en betydligt närmare anslutning till det
mänskliga livet än den traditionella psykologien
förmått.
Det väsentliga i människosjälen blir
för ett sådant betraktelsesätt hennes
inneboende framåtdrivande kraft. Denna
positiva framåtdrivande kraft företer även en
motståndsbekämpande, alltså mera negativ
sida. När hos en människa den
framåtdrivande kraften på grund av något tvång
blir hindrad att verka i sin huvudriktning,
framträder ofta den motståndsbekämpande
sidan abnormt starkt och antar då formen
av en allmän fiendtlighet mot omgivningen.
Ifrågavarande allmänna fiendtlighetstendens
tar sig ofta uttryck i förtal och intriger
eller i tyranni mot underordnade eller på
liknande sätt. På denna den hämmade
eller outlösta livskraftens förvandling till
förstörelsekraft grundar sig mycken tragedi
i livet, och på detta tema bygger mycken
tragedi i litteraturen, varå särskilt Ibsens
dramatik må nämnas som exempel. I det
offentliga, politiska och sociala livet
framträda även i stor omfattning sådana fenomen,
i det att den strid och tävlan mellan olika
intressen och åskådningar, vilken i och för
sig är både nödig och nyttig, alltför ofta
synes övergå till en kamp, där det drivande
intresset mindre blir att uppnå ett positivt
mål än att skada och hämna sig på
motståndaren. Det torde kunna betraktas
såsom en av människans främsta etiska
uppgifter såväl i hennes enskilda liv som i hennes
offentliga uppträdande att trots hinder eller
svårigheter söka hålla sina själskrafter positivt
inriktade. Därigenom skall hon även ofta
lättare än genom ett direkt bekämpande
komma tillrätta med skadegörande eller
sterila tendenser inom sig själv.
Russell särskiljer alla de mänskliga
instinkterna och drifterna i två stora
huvudavdelningar, som han kallar ägodrifterna
och de skapande drifterna. Det är hans
huvudförkunnelse att endast de skapande
drifterna äro de verkligt människovärdiga
och lyckobringande. Denna sats är i viss
mening icke ny. Redan i evangelierna
heter det ju: vad båtade det människan om
hon vunne hela världen men toge skada till
sin själ. Men det inträngande och snillrika sätt
på vilket författaren överallt utvecklar denna
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
