Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Doktorstiteln. Av Pelle Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PELLE HOLM
Man säger inte: »han är doktor» eller
»en skicklig doktor» utan »han är (en
skicklig) läkare, min läkare» o. s. v.
Man säger: »fråga doktorn» men i
obestämd form hellre »fråga en läkare»,
medan det däremot ännu i Dalins
ordbok 1850 heter: »skicka efter en
doktor». I vissa folkliga uttryck, liksom i
folkligt språk över huvud, har ordet
likväl en friare användning, t. ex. »Det
kan ingen doktor hjälpa» o. d.
Nu kallas även tandläkare och
veterinärer för doktorer, och ordet har, ofta
kanske mest på skämt, fått användning
som titel på var och en som på ena
eller andra sättet sysslar med läkekonst.
Läroverkslärare — adjunkter och
extralärare — gör nu också anspråk
på doktorstiteln, och som stöd för
kravet har man anfört ordets ursprungliga
betydelse »lärare» (av det latinska
verbet docere, lära, undervisa).
Doktor har sedan gammalt varit en
akademisk titel och förekom som sådan
i utlandet långt innan vi fick universitet
i vårt land. Den utdelades som tecken
på den högsta lärdomsgraden och
upphöjde sin innehavare från lärjunge till
lärare. Den teologiska
doktorsvärdigheten blev emellertid hos oss alltifrån
början till stor del ett kungligt
ynnestbevis. Vid den första teologie
doktors-promotionen i Uppsala år 1617 var det
Gustaf II Adolf själv som utfärdade
inbjudningsprogrammet, och även för
framtiden sökte man gärna kungligt bifall
till de teologiska doktorsutnämningarna
Det var också i äldre tider en åtskilligt
förnämligare utmärkelse än i våra dagar.
I ett kungligt brev den 23 sept. 1695
till Åbo hovrätt dekreterade Karl XI,
att »Biskoparne, Superintendenterne och
Doctores Theologiæ skole hållas för
Adelens wederlikar». Längre fram blev
kunglig utnämning den enda formen för
teologisk doktorsgrad i vårt land. Den
utdelades huvudsakligen åt äldre,
förtjänta prästmän, i allmänhet utan
hänsyn till direkt vetenskapliga prestationer,
och var alltså icke i egentlig mening
någon akademisk grad. Detta ändrades
likväl i de nya universitetsstatuterna
1908, då de teologiska fakulteterna
tillerkändes rätt att utdela
doktorsvärdigheten på samma sätt som de andra
fakulteterna.
Den nyvunna rättigheten gav genast
anledning till en liten strid om —
doktorsringen. Till promotionen i Lund
1912 beslöt den teologiska fakulteten
där att låta komponera en teologie
dok-torsring, som likväl icke vann gillande
i Uppsala, när man där tre år senare
skulle kreera nya teologie doktorer.
Följden blev en animerad
tidningspolemik och två doktorsringar, en (med
strålar och kors) i Lund och en (med
lager och kors) i Uppsala.
Det var inte första gången som
doktoratet gav anledning till
akademiska meningsskiljaktigheter.
Doktorstiteln har varit ett av de yttre tecknen
på den gamla rangskillnaden mellan de
olika fakulteterna. Ursprungligen var
den filosofiska fakulteten den förnämsta,
men redan före den tid, dä vårt land
fick sitt första universitet, var
förhållandet omvändt. Studierna inom de tre
specialfakulteterna krävde en viss allmän
vetenskaplig underbyggnad, och den
meddelades inom den filosofiska
fakulteten, liksom man än i dag där avlägger en
förberedande examen (teologikofilen) före
inträdet i den teologiska fakulteten och
likaså, tills för några år sedan, medikofilen
och juridikofilen före de egentliga
medicinska och juridiska studierna. På det
sättet kom den filosofiska fakulteten att
betraktas som ett slags förskola till de
andra, och dessa å sin sida kallades då för
»de högre». Främst bland dem var den
teologiska, och det tryck som denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
