Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Dikter av Conrad Ferd. Meyer. I svensk tolkning av Tor Hedberg - Tala du! - Det döda barnet - Våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
To r He d b e r g
Tala da!
Hur ofta i min ungdoms mörka stunder
var du min vandrings mål, förtegna skog!
Dig jag förtrott min drömda lyckas under,
och klagat dig min smärta, verklig nog.
Till dina dunkla vägars brus, som stiger
från kronors hav, jag kommer åter nu.
Men jublet tystnat, även sorgen tiger.
Jag kommer för att lyssna. Tala du!
Det döda barnet
Med hela trädgårn var den lilla vän,
På hösten vissnade båd’ hon och den.
Solen gick bort; de somnade så stillt,
i samma vita täcke höljda mildt.
Nu trädgården har vaknat oförtänkt,
den lilla ligger än i sömn försänkt.
Var är du? viskar det än här, än där.
Var blomma spörjer: Säg då, var du är?
Till fönstret klättrar vindans ranka stam
och tittar in. Var är du? Kom då fram!
Var har du gömt dig, — vad har dig förskräckt?
Låt oss få se din nya sommardräkt!
Våren
Vår med sol och fågelsång,
där du går din segergång,
arla, särla, fjärran, nära
byggas portar till din ära,
låga portars blomsterfång.
Över alla stigars spår,
kors och tvärs, bland träd och snår,
tunga blomsterrankor länkas.
Gladt dock alla huvu’n sänkas,
ödmjukheten är ej svår.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
