Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Rögekonen. Af Jörgen Vibe - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jörgen Vibe
Ane rejser sig, griber alt Brænde,
hun kan naa, og vælter det over Ilden.
Det knitrer, brager.
Ane staar rolig, knejser, flytter sig
ikke, da Flammerne rækker efter hende
og naar hende.
Från Stockholms teatrar
Av Carl G. Laurin
I
-f J Y VSAMHÄLLE T är det
ord, varmed de icke borgerliga
partierna bruka beteckna den
samhällstyp, som haller på
äganderätten. Då detta skrives är det
egentligen blott ett samhälle i Europa, där
»tjy-var» icke regera, nämligen det bolsjevistiska
Ryssland. Ekonomisk samvetsömhet är
emellertid en vacker sak, och den högsta
tänkbara dylika är den oro, som ett till
vänster om den sittande regeringen varande
partis tidningar har för den »profithunger»,
som utvecklas av en regeringsmedlem.
Oscar Wildes En idealisk äkta man
spelad på Dramatiska teatern handlar
om en akt av »bristande ekonomisk
finkänslighet», som en engelsk ädling och
politiker låtit komma sig till last. Denna
komedi spelades här på Svenska teatern
1906. Den skildrar engelskt överklassliv
som det var innan »luften rensats» av det
femåriga kriget och före den enkelhet i
förening med rena seder, som nu
förmodligen råder i f. d. krigförande länder. I
en underklassmiljö är det väl knappast
möjligt att någonsin eller någonstädes en så
ytlig samtalston kunde råda eller att
frivilligt arbetslösa män och för lättsinne
lagda kvinnor samt t. o. m. ett fall av
tjuvnad kunde förekomma. Eller kanske
är det så, att det finns hyggligt folk och
skojare ochi synnerhetfolkmidtemellanbland
de klassmedvetna bådeuppåt och nedåt? Hela
världspressens följetongavdelning lär oss, att
höga och låga i allmänhet äro mera roade
av vad som herrar i pressade byxor och
urringade damer ta sig för, och därför går
en sådan pjäs med en sådan miljö bättre.
Någon litterär prägel vare sig i detta
ords goda eller dåliga mening har stycket
ej. Man följer med ganska intresserad av
handlingen, förargar sig kanske någon gång
åt författarens överansträngning under
kvickhetsjakten, men har ett som jag förmodar
oskyldigt nöje av att se så många prydliga och
välklädda personer på en gång kyssa på hand,
räcka armen åt varandra och förälska sig.
Mrs Cheveley—fröken Signe Kolthoff var
en demimondän — det måtte finnas sådana i
England också. Hon såg ryslig ut inuti,
men utanpå liknade hon, såvidt jag kunde
se, till en stor del Venus från Knidos, om
vilken det berättas, att hon var lika
förtjusande bakifrån som framifrån.
Den eleganta je m’en fiche-ismen —
det ger jag tusan-teorien — den heter kanske
nu, 1920, något annat, men på Wildes tid
var nog det parisiska uttrycket det rätta
för honom, den likgiltighet för allt
allvarligt och allt väsentligt, som ansågs vid
århundradesskiftet lika klädsam för ligapojken
som för dandyn i salongerna,
representerades i skådespelet av viscount Goring—
herr Olof Winnerstrand. Jag är icke någon
expert på byxtyger eller kragformer, men
jag ser dock, att herr Winnerstrand hör till
de mycket få svenska aktörer, som kunna
vara så gentila, att vanligt folk begriper,
att klädkulturen, driven till denna höjd, blir
någon sorts dygd. I alla händelser en av
de få dygder som väcka avundsjuka. Herr
Personne—greven av Caversham som fader
gjorde en av sina vanliga mästerliga typer
av den fjantige aristokraten, och Bror
Olsson—sir Robert Chiltern kom en
verkligen att tro, att han var en idealisk äkta
man, trots att han hade på sin debetsida
den lilla nyss berörda ekonomiska
inadvertenser Han var t. o. m. så anglosachsisk,
att han, ehuru statsman och hjälte i en
Wilde-pjäs, tyckte illa om att ljuga.
Den danske författaren Otto Rung
har i skådespelet Fanvakt med pågående
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
