Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Stockholms musikliv. Höstsäsongen 1919. En krönika med randglosor. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms mit si k liv
Etsning av Arne Hallen.
delssohn och Tschaikowsky (den senares
violinkonsert spelad av en ungerska,
Ibo-lyka Gyarfas) hade den andra på sitt
program ställt Brahms fjärde symfoni och
Beethovens Violinkonsert D-dur. Som
solist hade man här lyckats förvärva Henri
Marteau, vars gudabenådade spel, fina
stilkänsla och allvarliga grepp på uppgiften
gjorde aftonen till en upplevelse.
Återstår så att nämna Andreas Halléns
50-års jubileum som komponist, vilket
firades med en konsert på Operan. Nestorn
bland svenska komponister har i våra
dagar förlorat något av sin forna auktoritet,
men hans musik klingar ännu delvis frisk
och schwungfull, om än icke personlig, och
bär ett vittne om hur han på sin tid
kämpade för sina ideal. Av programmet
tilltalade ouvertyren »I vårbrytningen» genom
sin lovande inledning, samt den än i dag
starkt verkande kantaten »Sverige», vars
första sats »Urbygden» tolkade
vildmarkens dystra ödslighet, medan några andra
satser buros av en viss nationell lyftning
och pompa. Den patriarkaliske kompo-
nisten ledde med ett ungdomligt
temperament, som måste inge aktning även hos
motståndare till hans konst.
Konsertforeningen har denna säsong
frångått sin ensidiga solistdyrkan och
bjudit på i de flesta fall intressanta program.
Ny amerikansk musik introducerades
vid tvenne konserter. En av de yngre
Uncle Sam tonsättarna, J. A. Carpenter,
(av vilken undertecknad hittills endast
känner några tilltalande sånger)
representerades genom en tondikt »Adventures in a
perambulator», där komponisten söker
tränga in i ett lindebarns funderingar över
omgivningen och livet och skildrar
barnpigan, poliskonstapeln, ett dansande
negerherrskap, barnets »egen lilla sjö» (särskilt
betonat i programmet), en samling hundar
(Kennelklubbens utställning i musik) och
slutligen »Drömmar» (där det bl. a. står
angivet i programmet »nu är flaskan full»).
Att komponisten är kvick vill ingen
förneka, lika litet som man kan frånkänna
honom en eminent orkestreringsförmåga,
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
