Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Stockholms musikliv. Höstsäsongen 1919. En krönika med randglosor. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms musikliv
gåvning. — Ture Rangström framträdde
f. f. g. i Stockholm såsom dirigent. Han
höll orkestern med stora, klara taktslag i
sin hand och formade bl. a. Glucks
Al-cesteouverture med mindre vanlig stilkänsla,
liksom hans tolkning av övriga verk
(Schuberts h-moll symfoni, Rangströms
»Diver-timento elegiaco») lät den musikaliska
intelligensen framstå i klaraste dager. Vid
samma tillfälle bars en ny, anslående
orkestersång av Oskar Lindberg till dopet —
»Jungfru Maria» — tolkad av Davida Hesse
Lilienberg.
Som solister ha bl. a. uppträdt
baryto-nisten Cornelius Bronsgeest (en sympatisk
om än icke märklig sångare), den
begåvade pianisten Zelmica Morales-Asplund,
violinisten Partos, Gertrud Rydbeck-Olsson
(en synnerligen lovande sångerska), Eugen
d’Albert, vars pianokonst nu verkar något
av för detta och mest utmynnar i
dunderkrevader på instrumentet, samt pianisten
Edwin Fischer, —■ en präktig
Beethoven-och Brahms-tolkare.
Symfonier av Mahler och Bruckner ha
figurerat pä programmen, därjämte har
givits en repris av Atterbergs starka och
tilltalande F-dur Symfoni.
Kammar musikföreningen öppnade sin
säsong med konstellationen
Schnabel-Flesch-Becker (Schnabeltrion) som exekutörer, vilka
på ett glänsande sätt hävdade sitt rykte i
trios av Beethoven, Schubert och Brahms.
Efter denna festliga upptakt övertog
Göteborgskvartetten rusthållet vid tvenne
konserter och visade genom sitt utförande av
bl. a. Carl Nielsen, César Franck och
Berwald, att den kan ställas i främsta
ledet bland våra kammarmusikensembler.
I Berwalds kvintett a-dur bidrog d:r
Sten-hammars nobla pianospel till det goda
intrycket. — Rutströmskvartetten förde vid
föreningens tredje konsert fram nyare
svenska verk. En stråkkvartett av Natanael
Berg frapperade genom sin korthet — den
tog knappa 20 minuter. Dess fyra satser
äro osökt melodiska och stöpta i koncis
sonatform med klara temata och
genomföringar, dessutom tacksamt skrivna för
stråkarna. Personligare och djupare till
innehållet verkade Edvin Kallstenius’
violinsonat e-moll, där man mötte en komponist,
som icke följer allfarvägen utan vandrar på
egna stigar. Särskilt sista satsens rytmiskt
Wilhelm Kempff.
springande, om seg energi och ungdomlig
dådlust vittnande huvudtema och det
genom tvärståndsharmonik dissonerande och
dock likväl innerligt kantabla sidomotivet
tydde på egna drag, därjämte kunde man
i hela sonaten spåra en mindre vanlig
harmonisk kolorit. Alltså stora löften.
Musikföreningen introducerade under
professor V. Wiklunds ledning vid sin
konsert två nya svenska körverk. Hugo
Alfvéns Reformationskantat visade sig vara
en i polyfon stil hållen skapelse med väl
träffad tidsfärg och många tonsköna
avsnitt. Dess starka form och överlägsna
instrumentation bidrogo till att höja det goda
intrycket. — Mycken skön, av naturkärlek
dikterad musik rymde också Oscar
Lindbergs Skansenkantat, där särskilt »Minnenas
sång» framstod som en lycklig ingivelse.
Av de gästande pianisterna framträder
den unge Wilhelm Kempff som primus
inter pares. Han gav en serie konserter
med huvudsakligen klassiskt program och
tog som alltid publiken med storm genom
sin häpnadsväckande teknik och allvarliga
musikaliska uppfattning. -— »Intime
Musik» skulle man vilja kalla Elly Neys
förnäma, improviserande pianospel, som särskilt
tog sig vackra uttryck vid en
Chopin-afton. — Den ungerske pianoynglingen
Nyiregyhazi har åter gästat Stockholm
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
