Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
I en scenisk miljö, som var fulländad —
väggar, där man ser de nakna bjälkarna,
mot vilka man, så långt gick man i
stilriktighet, hade ställt stolar av en modifierad
chippendaletyp, som tack vare gammalt
engelskt inflytande är så vanlig på norska
Västlandet — spelades de två till
ohygglighet spännande akterna. Hela styckets
byggnad är utan vank och lyte. Första
aktens slut med skredet, då genom ett
under kyrkan, där Sang stod och ringde,
räddas och klockklangen höres både under
och efter dånet och Klara Sang samtidigt
på makens brinnande bön faller i sömn,
är det mest gripande, det vackraste
aktslut jag någonsin sett på en teater. Och
den diskreta komik, som prästgruppen i
andra akten inför på scenen, löses på det
mest geniala vis, och ännii mänskligare
och fylligare klingar det hela ut i en
tros-hymn, som ej blir mindre rörande genom
den tragiska avslutningen, då den upplöses
i den underbara dödsscenen.
Spelet var värdigt detta skådespel, där
1880-talets sanningskrav, eljest ej så vidare
taktfullt mot ärevördiga traditioner, fått
sin vackraste form.
Sang—herr August Palme gav innerlig
trovärdighet åt undergörarens barnafromma
och kärleksfyllda sinne. Både då han talar
med makan och då han blir smärtsamt
överraskad av barnens tvivel, finner han
naturliga och till hjärtat trängande tonfall.
Han tävlade med fru Sang—fru
Schild-knecht om åskådarens intresse. Denna
senare spelade, om ett så profant ord kan
användas, den hängivna, andligt
överansträngda hustrun utan minsta onaturlighet
eller överdrift, rörande och enkelt. Det
var stor konst. Sonen Elias—herr Uno
Henning var kanske något för andfådd,
och att skjortan satt litet löst i halsen kan
man förstå, då han sade, att kläderna
brände på honom. Men det var
sannerligen ej lätt att vara annat än överretad,
då omkring en lama gå och döda
uppväckas. Med för henne utmärkande äkta
kvinnlighet tolkade fröken Jessie Wessel
dottern Rakel, och allas stämmor i
prästoktetten, hur olika de än voro, och hur olika
»undret» än togs av dem, klingade rent,
och hela denna samling verkade icke
menageri, som en grupp skandinaviska präster
eljest så lätt gör för världsliga ögon. Också
fru Håkansson, Klara Sangs syster, med
^ø H
Fot. F. Flodin.
Maria Schildknecht som Klara
Sang i Över f örmåga.
sin vänliga tvekan över vad hon fick se,
och fröken Tekla Åhlander som den gamla
prästänkan med den troskraft, som
försätter berg, eller åtminstone kunde sätta
henne själv på benen, gjorde ali heder åt
en av de märkligaste sceniska
föreställningar Stockholm haft på många år.
Hur tro och tvivel än kämpa och skola
strida till dagarnas ända, blir
människohjärtat alltid ett under, och det ovetbara
inom och utom detsamma så stort och så
hemlighetsfullt, att det alltid finnes plats
för vårt oändlighetshopp.
Bland de händelser, som vid årsskiftet
berört Stockholms teaterintresserade, är
Anders de Wahls uppläsning av gammal
och ny svensk lyrik.
Herr de Wahl har velat lyfta fram för
allt folket i stad och på land några av
vårt språks dyrbarheter, så att de glänste
och glittrade, så att våra hjärtan gladdes
gemensamt åt mången klenod, som eljest
gömts bland böckernas pärmar på våra hyllor.
Kellgren, Leopold, Stagnelius! Hur
mången känner till deras dikter utöver de
litteraturhistoriska kretsarna? Och även de
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
