Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin - När de stora dö. Av Amalia Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
luften är ljum, icke het, är frisk, icke kall, man
rör sig
liksom i varma rum, där fönstren stå öppna mot
solen.
At allt detta gav de Wahl i sin läsning
ytterligare verklighet, och både hans fint
avvägda komik och hans äkta rörelse grep
oss med den goda konstens makt. Kanske
tänkte uppläsaren också något på det
förhållandet, att han själv framkallat toner på
det i dikten omtalade pianot, som tillhört
hans farfar. Dennes konstnärsdrömmar och
konstnärsstrider, tolkade av Strindberg, det
oroliga skaldehjärta, vars Saulsande blott
fick frid i musiken, rörde nu, framförda av
sonsonens röst, nya tusenden.
En annan givande själ, Anna Pettersson
Norrie, fyllde den 7 februari detta år tre
gånger tjugu år. Den tacksamhet många
svenskar och svenskor känna för hennes
för att tala med Ellen Key sällsynt
livsbejakande personlighet, har tagit sig ett
uttryck i en välförtjänt hederspension.
Säkert kände hon, då hon i,december
uppträdde på Operan i en festföreställning, att
den svenska allmänheten önskade visa
henne sin varmaste erkänsla för den friska
fägring, för den äkta humor och för den
stora konst hon skänkt oss. En konstnärlig
egenskap tror jag i alla fall, att vi
svenskar ha gemensamt med Anna Pettersson
Norrie — frikostigheten.
NÄR DE STORA DÖ
A v AMALIA BJÖRCK
När de stora dö,
vår barndoms älskade gamla,
vår ungdoms kära stora,
det är som när pelare ramla.
Vad skall man härnäst förlora?
Vi själva börja bli gamla.
Kall faller snö.
Alla måste vi dö.
De flesta önskade Livet,
om än de förnekade faktum
som någonting överdrivet.
Men fastän de önskade Livet,
kom Döden och visade paktum.
Kall faller snö.
Aldrig ville vi dö.
O Gud, som skapade Våren,
giv oss en sång att sjunga,
en sång vid själva båren!
O Gud, som skapade Våren,
gör Du oss evigt unga!
Vit faller snö.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
