- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
202

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Carl Larssons Minnesutställning. Av Klas Fåhræus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klas Fåhræus

Gratulation. Akvarell. 1899.
IHllhör fru Karin Larsson.

Fot. O. Halldin.

tog ämnen från nutiden, såsom i
skolgossarnas korum på gärdet. I saknad
av en modern stil föllo kompositionens
olika element här hopplöst sönder. Och
en fotografiskt cirklad uppställning av
skolgossar och lärare upplyftades
verkligen icke till något högre plan genom
en tillagd svärmisk framställning av det
ungdomliga kvinnoidealet, placerat över
dörren i en blomstergloria.

Trots dessa brister, för vilka samtiden
minst lika mycket som konstnären bar
ansvaret, nådde Carl Larsson dock upp
till betydande och minnesvärda resultat
i det monumentala. Bäst i färgen av
dessa hans fresker är utan tvivel Lovisa
Ulrika med dess i guld, grönt och violett
skiftande förtoningar. Starkast i formen
är Slottsbygget, där konstnären förankrat
kompositionen med tillhjälp av slottets

sublima lodlinje, längs efter vilken
Hårleman på trappan stiger upp, avlösande
Tessin, som hälsande honom med ett
handslag går ned — liksom i graven!

Men liksom det en gång varit med
oljefärgen, så kände sig Carl Larsson, trots
ali ospard möda, i längden icke heller
rätt väl till mods med freskens teknik.
Betecknande nog äro sålunda de
kolteckningar, som utställdes hos Liljevalchs, utförda
med mera schwung och geist än de
jämförelsevis mekaniserade freskerna. Även
här blev det ett för stort avstånd mellan
den ursprungliga idén och det ändtliga
utförandet, för att det väl skulle passa
med konstnärens impressionistiska
läggning. Bäst är därför Larsson i de
dekorativa målningar, där han själv liksom
stannat på halva vägen. Jag menar t. ex.
sådana mönstermålningar för gobelänger

202

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free