Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - F. M. Dostojevskijs livssyn. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Gus t av s on
han en av de svåraste faror, som någonsin
hotat mänskligheten, och med spänt
intresse följde han alla rörelser och politiska
åtgärder, som tycktes honom verka
befordrande eller hämmande på denna
förenings förverkligande.
I Tyskland, Arminius’, protestantismens,
kriticismens och befrielsekrigens mot
Napoleon land, såg han, säkerligen icke utan
skäl, den födde opponenten mot den
universella tvångsförbrödringens och den
västeuropeiska civilisationens idéer. Men
Tyskland har, ansåg han, åtminstone hittills
blott opponerat, instinktivt och med hela
sitt väsen, men det har ej haft kraft att
uttala det positiva ord, som förmår
uppenbara ihåligheten och tomheten i de
västeuropeiska civilisationsidealen och giva
mänskligheten riktlinjerna för en inre,
levande förening. Att uttala detta ord är
förbehållet åt Ryssland, naturligtvis icke åt
nihilismens av det västerländska giftet
infekterade Ryssland, utan åt ortodoxins
heliga vita Ryssland.
Varför just åt Ryssland? Jo, därför att
där och endast där har den sanna
kristendomen bevarats.
Vad är det då som enligt Dostojevskij
utmärker den sanna kristendomen?
I Dostojevskijs svar på denna fråga
visar det sig, att hans inriktning och
tankegång är i hög grad influerad av ortodoxins
ethos, även om han på flera rätt så
väsentliga punkter söker att nå ut däröver. Han
fördömer icke hela den västerländska
kulturinriktningen. Han har ock stundom
utan att själv vara medveten därom lärt
av västerländskt tänkande och
värderings-sätt. .
Den sanna kristendomen, den
johanneiska, är för Dostojevskij icke en
insiktens, utan en kärlekens religion.
Härigenom skiljer han sig otvivelaktigt rätt
väsentligt från ortodoxin, som är rent
intellektualistisk och i sin mystik visionär.
Dostojevskij är ju även han mystiker, men
hans mystik har en emotionell dionysisk
karaktär. Detta får betydelse för hela hans
syn på kristendomen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
