Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Almqvist som resenär och diktare. Av Ester Brusewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ester Brusewitz
torna över staden, som åtfölja
reseanteckningarna. Dessa upptaga även
uppgifter om en hel del av dess
invånare. Almqvist hade själv vänner i
Karlshamn, som han vid sina
genomresor besökte, främst Thomanders
svärföräldrar, Meyers, som ägde en stor gård
i staden. Lotta underlåter icke att
berömma både dem och mågen —
»Där bor Mejers! Ack, ett sådant
herrskap! Där går icke fattigt till, må fröken tro,
nej mesann gör det ej. — — — — Fröken!
det är samma herre, som rår om det sköna
Schweitzarhuset, och som har en doktor till
måg: honom har jag själf hört predika: fröken!
hans make gifves icke, han predikar så, att om
alla ville börja predika som han, så skulle
folket lyssna »
Om åtskilliga andra av Almqvists
vänner gör Lotta liknande berömmande
anmärkningar, allt under det hon ivrigt
gör reda för vad de fara förbi. Hon
hann visserligen ej räkna upp »annat
än husen på högra sidan» om
Drottninggatan, »och Constance gick således
i mistning om Drottninggatans vänstra
sida. Men på höger fick hon
sannerligen och efterhand reda på Nolleroths
bostad, borgmästarhuset, Cronii lilla hus
och alla andra ända till själva
Heller-ströms.» Hade den nyfikna Constance
varit lika klok som Almqvist och i
anteckningsboken skrivit upp allt vad hon
såg och fick höra under sin resa genom
staden, hade hon kunnat känna sig
hemma på var gata vid sitt nästa
besök där.
Bekant är att Almqvist ofta inför i
dikten verkliga personer, som han träffat
under sina resor, men sällan inför han
dem så utan ali omklädnad som i Amalia
Hillner. Av reseanteckningarna finner
man sålunda, att Almqvist själv i
Fjelkinge blivit betjänad av den raska, stränga
och glada mor Kjersti och hennes
man, Jöns Jönsson från Sissebäck, som
så väl togo emot de unga juristerna från
Kristianstad. Man finner också, att
diktaren med största noggrannhet har tagit
vara på de upplysningar han skaffat sig
om dem han träffat för att sedan i
romanen kunna utbreda sig i omständliga
skildringar av deras förhållanden, även
om det gäller bipersoner. Vid Västra
Vram står i reseanteckningarna följande:
»1 Vram fru Örlander, har en son i Sthm,
Språkmästare. Hon har 4 år varit Ggifverska.
En bondson Olof Åkeson, tar nu emot — och
han har en mamsell Lysén, som varit hos M [?]
Qvidings till Hushska så länge.»
I Amalia Hillner utföres detta så:
»Själfva Vrams gästgifvargård föreföll icke
Oscar otretlig. Utom att den har Västra Vrams
kyrka och prästgård tätt invid sig och hvars
kyrkoherde, Liljeborg, njuter af en vida utspridd
ryktbarhet för gästfritt emottagande af vänner
och främlingar när som helst på dygnet,
besitter också Vram i den hederliga änkefru
Öhr-lander en gästgifverska, den trefligaste gumma
naturen alstrat, som just stod i begrepp att
öfverlämna gästgifveriet åt unge bondsonen
Olof Åkeson, själf något krympling, men
hvilken, genom biträde af den snälla mamsell Lysén
ifrån Christianstad (där hon verkligen varit i
huset hos assessor Quiding), hoppades göra
Vram förträffligt. Fru Ohrlander själf förhöll
ingen resande, således icke heller Oscar
Eken-sparre, alla dessa nyttiga underrättelser; för
öfrigt språkade hon om De la Gardies på
Maltesholm samt omtalade slutligen med stort,
rättmätigt och naturligen förklarat nöje sin son,
hvilken i Stockholm gjort sig så väl känd genom
läroböcker i franska och tyska språken. Oscar
åtog sig att, om han någon gång kom till
Stockholm, hälsa den goda fruns son ifrån
hans mor; men historien känner icke, om han
ännu varit i tillfälle att uppfylla sitt löfte.»
Det förefaller nästan som om
diktaren smittats en smula av fru Öhrlan-
ders pratsamhet.
* *
Jag har försökt följa diktarens sätt
att för dikten begagna det material,
som verkligheten genom resorna givit
honom. Då jag begränsat mig till den
del av Almqvists produktion, för vilken
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
