Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gerhard Gran. Av Fredrik Chr. Wildhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerhard Gran
Av Fredrik Chr. Wildhagen
TEN NO GENS
OM-helst gestus forlot
Gerhard Gran universitetet.
Han hadde anledning til
opsigtsvækkende avskedsord om
ungdommen som bör slippe til, om
alderdommen som har forpaktet
universitetsstillingene. Men han gad ikke. Gerhard
Gran er en klok månd og en månd med
fornemmelser. Gjennem tyve aar har
han brukt tid og kraft i den
akademiske undervisnings tjeneste. Nu vil
han ikke mere. Han har oplært en
stab av dygtige unge, han har ret til
at vike pladsen. Og han gjör det saa
meget heller som han har opgaver at
ta fat paa.
17—Ord och Bild, 29:e årg.
Desuten er Gerhard Gran som månge
anselige aandsarbeidere en fysisk doven
månd. Han har det bedre ved
skrivebordet end ved katetret. Det er
triveligere at læse nyt end at docere gammelt.
Og eksamensbordet kan han ikke fordra.
Semester efter semester har han deltat
i komedien og har gjespet inderligere
end en estetiker synes om. Nu skal
det være slut.
»Men hvad der er nödvendigt, og
uden hvilket lærerposten i
litteraturhistorie liden eller ingen betydning vilde
faa, det er, at man i denne stilling
faar en månd, som, foruden den lær-
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
