Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Två kinesiska prosadikter. Översatta av Bernhard Karlgren - Den druckne gubbens paviljong. Av Ou-yang Siu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två kinesiska prosadikter
Den druckne gubbens paviljong
Av Ou-yang Siu
G, HU är prydt med en krans
av berg. De sydvästliga
höj-J dernas skönhet ökas av
skog-’ klädda klyftor. Långt i fjärran
fastnar ens blick vid en sällsport
praktfull och yppig höjd: det är Lang-ye.
Den som vandrar i bergen sex sju li,
nås småningom av ett porlande ljud.
Mellan två höga branter slingrar en
bäck sig fram: det är Niang-tsüan,
» Druvsaftkällan ». Rundt klipputsprången
vindlar sig vägen. Över källan, liksom
med utbredda vingar, vilar en paviljong:
det är Tsuei-weng-ting, »Den druckne
gubbens paviljong». Vem har byggt
den? En munk från bergen: Chi’-hien,
»Den vise genien». Vern har döpt den?
Prefekten själv. Här tömma prefekten
och hans gäster under utflykten sina
bägare. Han dricker föga, och strax
blir han drucken; hans år äro också
mer än många: så nämner han sig
Den druckne gubben. Den druckne
gubbens själ dväljes väl ej i vinet,
bergen och vattnen äro dess hemvist.
Fröjden över bergen och vattnen bor i
hjärtat och tolkas i vinet.
Soluppgång med vikande dimmor i
skogen, dimmor som återvända kring
mörknande hålor, mörker och ljus i en
ständig växling: det är morgon och
afton i bergen. Bristande knoppar som
dofta i det fördolda, sköna träd som
blomstra och giva skugga, vind och
frost i den höga och rena luften, klippor
som titta fram efter sinande vårflod: det
är årets tider i bergen. Den bittida
vandraren, som sent vänder hem, möter
olika syner under skilda skeden, men
glädjen de skänka är outtömlig.
Män med ränslar sjunga på vägen,
vandrare vila i trädens skugga, de främsta
ropa och andra svara, de klättra och
sträcka ut hjälpande händer, fram och
tillbaka går en ständig ström: det är
män från Chu på utflykt. De stå och
meta vid brädden av strömmen;
strömmen är djup och fiskarna feta.
Niang-tsiian’s vatten blandas med vinet; vattnet
är härligt, och vinet blir klart. Rätterna
från bergen och enkla grönsaker dukas
så fram i en brokig blandning: det är
prefektens gästabud. Festens glädje är
väl icke lutans sträng eller
bambupenseln, målskjutnings- eller
schackspelsseger. Att skåla till höger, att skåla
till vänster, att sitta, resa sig, jubla och
skria: det är gästernas glädje. En
gammal man med grånat hår sitter
hopsjunken i deras krets: det är prefekten
som är drucken.
Redan står aftonsolen över bergen,
människornas skuggor flyta ut. Prefekten
bryter upp med alla sina gäster,
Skuggorna tätna inne i dungarna.
Sångarnas-röster stiga och falla. När vandrarna fly
bli fåglarna glada. Ty fåglarna glädjas
åt berg och skogar, men de förstå dock
aldrig människornas glädje. Dessa glädjas
åt att vandra med prefekten, men aldrig
förstå de hur han glädes åt deras glädje.
Den som drucken kan glädas med dem
och när han vaknar upp skriva ned det
i dikt: det är prefekten. Vem är
prefekten? Mannen från Lu-ling, Ou-yang
Siu.
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
