Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rafael och den sceniska monumentaliteten. Till fyrahundraårsminnet. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rafael och den sceniska mon ti mentaliteten
Drottningen av Saba tillber korset. F r e s k o m å Inin g
av Piero della Francesca. Omkr. i‡§o.
I San Francesco i Arezzo.
och rumsskildringen. Men han måste
förklara de besynnerliga verkningarna av
det blå och gula i Disputan och Skolan
i Athen. Det blå och det gula, säger
han, spela rollen av en tvåklang, i det
de häftats vid de ledande
huvudfigurerna i freskernas grupper; de bli
vilopunkter varifrån man studerar hela
färgkompositionen. »Rafael leder med dessa
färger, betonande upprepning och
kontrastverkan, blicken in i målningens djup,
så att ögat blir tvunget att följa med
massornas rörelse.» Till detta lägger
Wanscher (i sin vackra och värdefulla
jubileumsbok) sin upptäckt att Rafael
använder den gula färgen som ett medel
att fasthålla ett tvärplan (bildytans plan),
medan han har de blå färgerna till att
gå på djupet, suggerera djupverkan.
Jag undrar om denna förklaring
verkligen förklarar något. Om den är riktig,
kan man tänka sig ett mera mekaniskt
sätt att komponera i färg? Finnes det
månne i konstens historia någon enda
parallell till en så vanvettigt teoretisk
metod? För mig är detta rena speku-
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
