- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
354

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En brevväxling med Carl Snoilsky. Av Hélène Welinder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hélène Welin der

Med vilken hjärtklappning motsåg jag
ej posten under dessa väntans dagar!
Naturligtvis ångrade jag mitt djärva påhitt,
önskade det ogjort. Alltför länge behövde
jag dock ej våndas. En vacker dag höll
jag ett utländskt kuvärt i min hand,
adressen skriven med violett bläck, i en
ovanligt prydlig, driven stil. Som människan
brukar i dylika fall, vände jag det åt alla
håll, innan jag vågade öppna det.

Min ängslan förbyttes dock snart i
glädje. Det var ett — som han själv
kallar det — »ärligt och oförbehållsamt»
svar, men tillika vänligt och
uppmuntrande. »Christina», »Jultankar i Rom» och
»Svarta svanor» gillade han, isynnerhet
den sistnämnda, som han fann »utmärkt».
»Den främmande fågeln», »Kreolskan» och
»Helhet» underkände han i deras
dåvarande skick. Han hade gjort sig besväret att
i varje dikt påpeka de ställen som borde
ändras, men ingav mig på samma gång
hoppet att kunna förvärva »en
erkännans-värd skicklighet» i översättningens svåra
konst. »Men» — fortsätter han — »ingen
födes mästare och arbete vill det alltid
till, för oss alla, vare sig vi i diktens form
kläda egna eller andras tankar.» Efter
att ha tackat mig för de franska verserna,
»för vilkas varma, sympatiska ton jag ej
kunnat annat än vara känslig», slutar han:
»Måtte Ni nu ej låta nedfclå Eder av dessa
observationer, utan i dem endast se en
yttring av uppriktigt intresse.»

Låta mig nedslå! — o nej, därtill var
jag alltför lycklig, alltför tacksam för det
påtagliga intresse han visat mina famlande
försök, tacksam även för hans rättelser och
anvisningar. Tvärtom, jag grep mig an
med nytt mod, jag förbättrade och
försökte mig på nya uppgifter,’ och den 27
okt. hade jag glädjen mottaga följande
brev, som ytterligare förökade min
tacksamhet:

Dresden, 25 okt. 1883.

Jag har varit något långsam denna
gång med att återsända de mig benäget
meddelade översättningsproven, men
mina arbeten i och för min nya bok
sysselsatte mig en vecka längre än jag
hade beräknat. Nu har jag emellertid
noga genomgått översättningarna, som
jag kan försäkra med varmt intresse och

verkligt nöje. Enligt mitt ringa
omdöme har X. Y. sedan sist gjort
anmärkningsvärda framsteg i behandlingen
av den poetiska formen, och talrika
strofer lämna i trohet och elegans intet
övrigt att önska. Vissa andra strofer
torde här och där ännu behöva filas
något — översättningen är en svår
konst.

Skulle jag kunna erhålla avskrift utav
några bland dessa översättningar, sedan
det urval av läsarter eller de andra
ändringar, vartill X. Y. funnit anledning
vara för handen, blivit verkställda? Det
skulle nämligen vara mig kärt att
sålunda kunna giva några av mina tyska
bekantskaper en idé om mitt skaldskap.
X. Y:s översättningar skulle härtill vara
väl ägnade.

Med tacksamhet
C. Snoilsky.

Jag fick nu mod att träda fram ur min
anonymitet. Min nästa sändning skedde
under eget namn och med bifogande av
en liten versifierad levnadsteckning. Den
inbringade mig följande svar:

26 november 1883.

Min Fru,

Det kan ej annat än vara mig
särdeles kärt att, så att säga, till Eder
själv och ej längre till den pseudonym,
bakom vilken Ni dolt Ert namn, få
sända mina vänliga tacksägelser för
såväl Edert brev som den medföljande
sändningen. Om än Eder underskrift
och lilla täcka levnadsteckning ställer
Eder mera personligt gentemot den,
vars arbeten Ni ägnat lediga stunder att
översätta, och detta med en alltjämt
utvecklad skicklighet, vilken ger goda
löften för framtiden, så var övertygad,
att jag fullt förstår och respekterar
Eder önskan om bevarad anonymitet
gentemot andra, och skall jag visst ej
förråda densamma........... .

354

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free