Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En brevväxling med Carl Snoilsky. Av Hélène Welinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hélène Welin der
Hava Herrskapet sedan hört något
om Strindberg? Jag hör från flera håll,
att i Stockholm inträdt en stark
reaktion till hans nackdel även i sådana
kretsar, där man ivrigt åtog sig hans
sak under det famösa åtalet.
Anledningen till omslaget lär vara en
artikelserie av honom i »Budkafien» (själv har
jag inte sett den), där han på ett mycket
nedsättande sätt lär tala om sitt svenska
fädernesland, vilket han döper till
»smör-gåslandet». Den godmodiga svenska
allmänheten har tydligen ansett sådant
vara högst otacksamt mot ett land, som
städse ursäktat Strindbergs oarter och
så entusiastiskt agiterade för att rädda
honom undan lagens straff.
Med hjärtliga hälsningar från mig
och min hustru till Herrskapet båda,
slutar jag nu dessa rader. — Jag hoppas
allt står väl till hos Eder och att Edra
små nu alla äro raska. Våren börjar
här med gröna buskar och hagar, och
i rågarna hoppa hararna omkring »paa
lette Fod», till stor förtjusning för lille
Carl. Lyckligtvis bo vi så i utkanten
av staden, att barnen blott behöva taga
några steg för att befinna sig ute bland
fälten, där vinden spelar fritt, obemängd
av stadens stenkolssot. Längre fram
på sommaren ämna vi väl dock giva oss
av från den heta Elbe-dalen, vare sig
det blir åt Norden eller till Edra sköna
Schweizer-Alper.
Ännu en gång, goda Fru Welinder,
förlåt dröjsmålet, beder
med sann vänskap
Eder förbundne
C. Snoilsky.
16 juni 1885.
.....Jag har nu ändtligen absol-
verat en del skriverier, som bokstavligen
tyngt på mig sista tiden. Bland annat
har jag slutat en längre dikt från Carl
IX:s tid, vilken Ni torde se tryckt i
höst. Vad tyckte Ni om mina
gravverser över Jacobsen? Jag tillhörde, som
jag tror jag nämnde för Eder, hans
mest entusiastiska beundrare. Jag ser i
honom kanske den snillrikaste och
ori-ginelaste skald vår samtid frambragt i
Danmark — jag är nästan frestad att
säga i Norden, om Ibsen undantages.
Om 8 dagar resa vi, jämte barnen,
till Sverige, till Stockholm, där vi först
ämna tillbringa ett par veckor. Sedan
ämna min hustru och jag besöka de
delar av Norra Sverige, vilka först de
senaste åren blivit tillgängliga genom
järnvägsnätets utsträckning. Jag väntar
mig under denna resa en rik skörd av
nya och friska intryck, som det på grund
av det nationella ämnet skall bli särskilt
tacksamt att bearbeta i poetisk form.
Jag hoppas, att allt står väl till hos
Eder — och att barnen nu befinna sig
fullkomligt bra! Våra små äro
Gudskelov krya — jag bävar litet för sjösjukans
inverkan på dem under resan mellan
Lübeck och Stockholm, men är vädret
för styggt, få vi väl lov att vänta på
landbacken, tills sjön lägger sig ....
med sann vänskap
Fru Welinders förbundne
C. Snoilsky.
Dresden 5 mars 1886.
.....Förlidet år var, som Ni vet,
både angenämt och händelserikt för mig
och de mina. Nordisk natur och
nordisk vänfasthet förenade sig att göra
sommaren 1885 för oss oförgätlig. Även
till Norge och Finland utsträcktes våra
färder. I Norge, i den lilla paradisiskt
belägna staden Molde, tillbragtes en
behaglig vecka i dagligt umgänge med
mina två gamla vänner Ibsen och
Dietrichson. Föga kunde jag då ana, att få
veckor därefter en så pinsam brytning
skulle äga rum dem emellan. Skulle
jag här inblanda den auktorliga fåfängans
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
