Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En brevväxling med Carl Snoilsky. Av Hélène Welinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En brevväxling med Carl Snoilsky
tillfredsställelser, förtjänade det gamla
Finland en särskild plats i min minnesbok,
genom det varma mottagande, som där
ägnades oss — men jag tillskriver detta
icke så mycket den läsekrets mina
sånger där kunnat förvärva, som
fastmer ett behov hos Finlands
svensktalande innebyggare att ådagalägga huru
det andliga sambandet mellan Sverige
och dess forna dotterland ännu består,
trots alla försök att slita detsamma. —
En svensk, och därtill en svensk sångare
på gästning i Finland — mera
behövdes icke för att låta dessa gamla känslor
träda i dagen på ett sätt, som både
rörde och överraskade mig. Som sagt
är, ali denna vänlighet gällde mindre
mig personligen än Sverige, och just
därför gladde det mig dubbelt.
Ja, det är kärt att uppliva de
fosterländska minnena en gång efter annan —
men när det sättes i fråga att helt och
hållet flytta dit, då framträda fördelarna
av vårt lugna, trevliga Dresdenhem först
i sitt rätta ljus. Vid några veckors
rundresa i Sverige framträda blott de
ljusa sidorna, men där vore även vid
längre vistelse mycket som står i
sammanhang med dagens käbbel och strid,
vilket måhända kunde förringa trevnaden.
Vi ha det alltför bra här för att ännu
ett år — allvarsamt tänka på att bryta
upp härifrån.
Åtskilligt har jag skrivit sedan i
höstas — mest längre saker, t. ex. för
Svenska Akademiens hundraårsfest. Jag
hoppas Ni erhållit dikten »Vita Frun».
I en dansk publikation »Juleroser» står
ett stycke av mig kalladt »Laibach» —
har Ni sett det? Det är emellertid ännu
ovisst, om jag tills nu i jul hinner få
tillräckligt materialier för en hel
diktsamling av samma omfång som de
föregående.
Våra små må förträffligt och utveckla
sig dagligen. Under vår resa i Fin-
land och Norge voro barnen någon tid
ute på Sandhamn, där den friska
hafs-luften gjorde dem otroligt godt . . . .
Vänskapsfullt
C. Snoilsky.
I ett brev från den 26 april 1888
tillskriver skalden sin långa tystnad den
bekymmersamma tid de haft i hemmet: lilla
Elisabeth sjuk i skarlakansfeber, grevinnan
medtagen av oro och vakor, han själv
under sådana förhållanden »mycket klent
upplagd för varje litterär sysselsättning, i
synnerhet brevskrivning, vilken, som Ni
vet, aldrig varit min starka sida». Så
fortsätter han:
Vad beträffar översättningarna, är
det mig alltid angenämt att bliva
delaktig av dessa Edra arbeten, som vittna
om så mycken sympati för mina dikter
och inblick i deras väsen. Huruvida
åter min poesi har någon utsikt att med
intresse och bifall omfattas av den tyska
allmänheten, därom hyser jag numera
absolut tvivel. Halvt erotisk, halvt
sentimental Liederdichtung, med romantiskt
staffage är den enda tonart, som
behärskar tyska lyriken och
överensstämmer med publikens smak. Inom
litteraturen vänder sig Tyskland med en
besynnerlig, skygg ovilja bort från ali
verklighet, samtidigt med, att man i
själva livet hänsynslöst överlämnar sig
åt realitet och gör narr av alla
ideologer. Min pittoreskt pointerade stil
lämpar sig därjämte, tycker jag, alis
icke för det tyska språket, som är mera
musikaliskt än måleriskt. Det bästa jag
kan hoppas är att de fåtaliga
litteraturvänner här, som intressera sig specielt
för nordisk diktning (Ibsen har gjort
den modern) göras uppmärksamma på
mina alster. Detta skedde bäst genom
en längre essai, införd i någon tidskrift
här och försedd med ett antal
översättningsprov som pièces justificatives. En
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
