Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Stockholms musikliv. Vårsäsongen 1920. En krönika med randglosor. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms musikliv
Rosenkavaljeren. Första akten.
vad som varit. Och även om denna
symfoni icke hör till Alfvéns starkaste verk
utgör den likvisst ett beaktansvärdt bidrag
till vår symfoniska litteratur.
De tvenne konserter K. Teatern
välvilligt anordnat till förmån för Föreningen
Svenska tonsättare gåvo vackra prov på
vad svensk tonkonst för närvarande kan
uppvisa. Första konserten upptog som
inledning Olallo Morales sällan hörda, ljusa,
roingivande och av stark naturkänsla
genom-andade orkesterouvertyr »Försommar», samt
Rangströms kärnsunda, personliga sångcykel
»Notturno» (själfullt tolkad av Signe
Schillander), Stenhammars präktiga
Pianokonsert (med komponisten vid flygeln),
tvenne finstämda kinesiska sånger av Sigurd
von Koch och som avslutning Alfvéns förut
i annat samband omtalade Symfoni n:o 4
(I Hafsbandet), vilken avgjort vann vid ett
förnyat åhörande. Andra konserten bjöd
frikostigt på noviteter. För första gången
uppfördes här Oskar Lindbergs friska och
i komponistens kända stil stöpta
orkestersuite »Tre vandringsbilder» (särskilt den
sommarnattsdoftande långsamma satsen
mycket tilltalande), Atterbergs storslagna,
om suveränitet över form och orkestrering
vittnande kantat »Järnbäraland» för soli,
kör och orkester (tonsättaren vet här att
suggestivt skildra både arbetet i hyttorna
och midsommardansen) samt Adolf Wiklunds
tvenne orkestersånger, den ena en på kornet
träffad exotisk studie, den andra en
realistisk tonsättning av Runebergs »Till en
bondes koja». Gamla bekanta voro
»Kröningsdansen» ur Historisk Suit av
Haqui-nius, tvenne blondt nordiska, av äkta känsla
burna orkestersånger av Ruben Liljefors
samt Natanael Bergs temperamentsfulla och
pompösa körverk »Israels lovsång». —
Som dirigenter verkade tonsättarna själva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
