Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Stockholms musikliv. Vårsäsongen 1920. En krönika med randglosor. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms mtl si k liv
Kammarmusikföreningen stod denna
säsong nästan uteslutande i gästspelens
tecken. Förutom den välrenommerade
Londonkvartetten, som gav tvenne
konserter, — en med blandat program (bl. a.
Elgars tankedigra och i viss mån
Brahms-befryndade kvartett op. 83) och en
Beet-hovenafton, — uppträdde två av
kontinentens bästa kammarmusikensembler, —
Böh-mer- och Budapestkvartetterna.
Böhmer-kvartetten hävdade med glans sin
rangställning och stack genom sitt åt böhmiska
tonsättare helt ägnade program fördelaktigt
av mot de i slentrianens spår vandrande
ensemblerna. Förutom Smetanas och
Dvo-raks nationellt betonade verk förmedlade
exekutörerna bekantskapen med Josef Suks
kvartett b-dur — ett på folkmusik grundat
opus med pikant rytmik och behagligt
avancerad harmonik. — Budapestarna ägde
väl icke de föregåendes nedärvda kultur;
dess mest framstående egenskap var ett
lidelsefullt temperament, bäst exponerat i
Dohnanyis friska och modulatoriskt
intressanta kvartett dessdur. Även i de vaporösa
klangernas sfärer tycktes ungrarna fullt
hemma, -—• såsom deras fina tolkning av
Debussy visade. — Vår egen
Ruthström-kvartett utfyllde även en afton med klassiskt
program.
Körkonserterna ha under vårsäsongen
blommat rikligt. Musikföreningen
uppförde sålunda under professor Wiklunds
vederhäftiga ledning Händels världsliga
oratorium »Alexandersfesten», som trots
vissa storslagna partier icke kan hänföras
till mästarens bättre skapelser. - Åt den
inhemska, samtida körmusiken hade
Musikaliska Sällskapet och dess ungdomlige,
duktige ledare, David Åhlén, ägnat sitt
program, som upptog namnen
Peterson-Berger, Atterberg, Rangström och Wikander.
Som en körkomponist av rang visade sig
här den sistnämnde, vars a capella opus
»Kung Liljekonvalje» icke blott tydde på
suveränitet över denna ömtåliga
kompositionsform utan även gav ett fint utslag av
mindre vanlig poetisk uppfattning. — I
slutet av maj gästades huvudstaden av
Dresdner Kreuzchor, som i
Engelbrektskyrkan gav några konserter och
dokumenterade sig som en verkligt kultiverad
sångarskara.
De otaliga enskilda konserterna skulle
kunna uppdelas i två kategorier: de som
Conrad Nordquist.
i programligt hänseende bjuda något nytt
och de som följa traditionerna — de
senare naturligtvis i flertal och med de mest
berömda artisterna, vilka, möjligen av
bekvämlighetsskäl, alltjämt bära samma
program i sin resväska vid sina
utomlands-turnéer. När skall man få uppleva att en
stor konstnär vågar krydda sitt program
med noviteter?
leke mindre än tre kompositionsaftnar
— en finsk, en norsk-svensk och en
amerikansk — fängslade intresset under
vårsäsongen. — Den finske tonsättaren Selim
Palmgren förde vid sin konsert fram en
del nya pianosaker och sånger i
manuskript, med sin fru, Maikki Järnefelt, som
en intelligent och vokalt levande interpret.
Hans musik är impressionistisk, harmoniskt
spekulativ men bottnar dock snarast i den
finska folktonen. I några preludier anslöt
sig tonsättaren till den nyfranska stilen,
medan en ytterst finstämd Barcarolle och
en Ballad ägde den finska nationella
färgen. Av sångerna fäste man sig vid den
högt syftande, storstilade »Die Stadt» och
den innerligt veka, trohjärtade »Vårvisa».
— Den svenske komponisten Edvin
Kallstenius och hans norske kollega Arne
Eggen gåvo en konsert med egna
kompositioner. Kallstenius framstod här som den
starkare och mer personligt betonade; en
intressant typ i svensk tonkonst, som be-
25—Ord och Bild, 2<):e årg.
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
