Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
nière—herr August Lundmark infann sig och
presenterade sig såsom lärare i levnadsvett,
förebrående Ginette hennes lättsinne och
rådande henne att ta en förmögen älskare.
Då skulle greven ge henne lektioner, och
hon kunde bli elegant. »Samhället krävde,
att hon skulle intaga den plats, där hon
kunde gagna och glädja» etc. I detta
ögonblick dimper den rike, om ock till det yttre
litet enkle fabrikören in i hennes
vindskupa. Det var nästan rörande att se, huru
glad M. Labaume, fabrikant i snörmakerier
och som med kikare följt hennes
toalettförehavanden, blev att bums få ja. I andra
akten har Ginette blivit Geneviève, bor i
elegant våning och tar i hemlighet lektioner
i levnadskonst för greven. Hon lär sig,
vad hon skall säga om operan Faust. »Säga
vad man vill håller sig den gamle Gounods
musik mer än vad man kunde trott.» Hon
lär sig, att man ej på restauranger skall
extasiera sig över matens förträfflighet utan
högst bör komma med ett »Fisken var
inte dålig», om den varit alldeles extra
delikat. Hon får veta, hur man skall se
ut, under det att man doppar fingrarna i
sköljkoppen efter middagen; melankoliskt
och frånvarande skall man blicka ut i
rymden och icke titta på fingrarna. Alla dessa
saker, som förefalla obetydliga för
utomstående, men som tillsammans bidraga till
att, om övriga förutsättningar finnas, komma
upp i högre och högre sfärer. Jag endast
saknade några diskreta men värdefulla
hänvisningar och råd på det område, som dock
för en dam av Genevièves levnadsbana är
huvudämnet. Vid slutet av andra akten
lämnar hon Labaume och går över till hans
rikare kompanjon Racinet—herr Ryberg.
Han ordnar en magnifik, konstnärligt inredd
våning åt henne, som nu blivit en fullkomlig
ambassadris för gudinnan Afrodite.
Orkidéutställningar och lyxrestauranger kunna ej
med fördel öppnas utan hennes medverkan,
och ett par små nybörjerskor få genom
läraren greven tillstånd att komma in och
se, hur Ginevra dricker ett glas portvin,
»med fullkomligt lagom böjt lillfinger».
Men i Ginevra finnes dock kvar något av
lilla Ginette, och hon dignar som en
kejsarinna, då plikten och etiketten som en
järnrustning trycker och klämmer hennes
späda axlar och svällande bröst. Hon
måste — det fordrar greven och läraren
av sin elev — med på den stora minister-
Fot. F- Flodin.
Ann-Sofi Nor in som Geneviève
i K o k o tt s k o l an.
dinern, där man har i perspektiv
möjligheter att indirekt styra hela Frankrike, i
stället för att med några glada figurer
äta middag -på någon bohemartad
Mont-martre-restaurang. Stycket slutar i ett
mollackord.
Hennes tre älskare voro ej alldeles som
sig borde. Robert—herr Einar Axelsson
verkade visserligen trevlig men litet för slängig.
Labaume—herr Paul Hallström var som
nämndes ypperlig i sitt glädjedelirium men
föreföll mig mera se ut som en svensk än som
en fransk snörmakerifabrikör, och herr
Racinet—herr Robert Ryberg var ej på långa
vägar nog elegant. Greven—herr Lundmark
spelade en alldeles för banal teatergreve
och gick omkring och verkade knäsvag
som i en operett. Han skulle vara till
det yttre fullt korrekt och spänstig, men
till det inre förfallen och vidrig. Herr
Personne skulle kunna göra en sådan typ.
Men han vill väl ej lämna dramaten och
gå in i Rybergska sällskapet. Mycket lyckad,
nästan alldeles lyckad var
kokotten—Ann-Sofi Norin. Hon borde kanske ha varit
litet hjärtligare och rarare i första akten,
men det var märkligt, hur hon växte till
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
