Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde häftet
- Kultala. Av Carl August Bolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl August B o lander
det finns inte en not på papperet, ordet
Kultala står skrivet kors och tvärs bara.
Hon väntar en stund, så smyger hon
sig in, lägger sin vackraste förgätmigej
på hans bord. Men han fräser bara:
»Låt mig vara i fred, tusan kan arbeta,
om du springer här». Hon svarar med
en kyss på munnen, ban slungar henne
ifrån sig. »Nu vet jag, vad Kultala är,
det är landet där man får vara i fred
för kvinnfolk», hans röst är så underligt
främmande.
Hon blir vit som snö om kinden,
nu gråter hon i sin sängkudde. Men
Oscar Lindblad tar hatt och käpp och
smäller igen tamburdörren efter sig.
Gråsten och gråsten, ostämda pianon och
skvallerspeglar, en fördömd håla han
hamnat i. Undra om Boström och
Dunderberg sitta på Klippan •—• jo, den
gamla schaggsoffan står kvar, det är
bara hans plats som är tom. »Vi ha
väntat dig, bror Lindblad», säger
klockarn — »en ny flaska», säger lektorn —
vackra Jeanette är förnäm och likgiltig,
hon är förlovad med bokhandlarn.
Direktör Lindblad kastar de första glasen
i sig, handen skälver av feber. »Skål
på er, gamla gossar! Skål för Kultala,
gubbar, det finns intet kvinnfolk där.»
*
Direktör Lindblad sitter i sin soffa
på hotell Klippan, hans törst är en visa
i staden, Emil Kefas Jonsson stirrar
skrämd på honom, när han en gång i
veckan dricker sin bleka konjaksgrogg.
Ingen förstår vad det är organisten
dricker, ingen vet vad som ligger på botten
av hans bägare. Det är Rom och
Paris, det är världens alla operasalonger,
det är Kultala, operornas opera, det är
landet av spindelväv och månestrålar,
det är det tusandjävla, det omöjliga.
När han får tillräckligt med buteljer
på bordet, börjar han ’spela glasorgel.
La la la, Kultala, land där marken
gungar och svavlet regnar från himmelen.
La la la, land Alcoholia, där luften är
ett gift och livet en sjuka. Akta er,
goodtemplare, jag är kung Alkohol.
Midt i orgelspelet tittar han upp,
ser hålen i schaggsoffan och fläckarna på
borden, Dunderberg grinar som en
svulten satyr, Boström sitter som en
trollbunden strömkarl. Oscar Lindblad är
i det humöret, då han börjar slå sönder
glasen — »en botare och bottenfock»,
viskar lektorn, »nu ta vi sängfösaren»,
mässar klockarn, »skål, broder, på denna
klippa ha vi byggt vår församling».
»Direktörn skall gå hem nu», säger fröken
Emy, som serverar.
Gå hem ja. Men där hemma sitter
sjöjungfrun med gråten i det vita
ansiktet och de förseglade läpparna. Nej,
en krögardotter är vad hon är — har
käringen svärmor inte hotell och kafé,
så gudsnådlig hon än är sedan? Ville
hon bara säga ett ord, ville hon bara
gråta ut, ville hon bara sträcka sin hand
emot honom, han skulle aldrig gå på
krogen mera. Men hon rör sig inte,
hon väntar ett ord från honom för att
falla i hans armar. Det kommer inte,
det blir andra ord i stället, han svär
över gråstenarna, hålan, fängelset.
Ville hon lägga bort de stumma
trollkonsterna bara. Det ligger en
förgätmigej på hans huvudkudde, han kastar
den på golvet och trampar på den.
Vaxljusen brinna på flygeln, då han kommer
hem slår han igen locket med en skräll:
»har du övat dina tre mästerstycken
vad?» Notpapper och penna ligga på
hans bord, han stryker det i golvet:
»du stjäl min konst från mig, kvinna, du
skulle tagit den gamla misslyckade
aktören, han är konstnär nog åt dig.» Finge
han se tårarna glänsa i hennes ögon en
gång! Men han känner bara, hur hen-
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0480.html
