Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den klassiska bildningen i nutidens Sverige. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén
På senare år har Humanistiska
förbundet kunnat arbeta under en långt
gynsammare stämning än tidigare. Situationen
ter sig nu vida löftesrikare för antikstudiet
än förr. Tyvärr har det hittills, vad
skolorganisationen angår, blott stannat vid löften.
Då förbundet på goda skäl icke velat
uppgiva sin övertygelse att ett verkligen
fruktbart antikstudium — för att icke säga
humanistiskt studium överhuvud — endast är
möjligt, om latinet får bliva grundläggande
språk, har det självt utarbetat ett förslag
till undervisningsplan för ett helklassiskt
läroverk, dock utan att alis framställa sin
organisationsplan som den enda riktiga.
Mot planen kan man också invända att den
icke nog radikalt undviker de slentrianens
hjulspår i vilka våra läroverk sedan flera
årtionden glidit in. Den tillgodoser
exempelvis icke alis nödvändigheten av en
fylligare undervisning i engelska, och den
hemfaller onekligen till våra läroverks och
våra humanisters stora arvsynd, förkärleken
för mångläseriet. Även en relativ
underskattning av grekiskan gentemot latinet kan
nog fortfarande skönjas. I alla fall har
förbundet uppvisat att man, med en
organisation som åtminstone icke är sämre än våra
nuvarande läroverks och utan att giva ringare
allmänbildning än dessa, kan vinna ett ganska
godt utrymme åt de klassiska språken.
Avgjort framgångsrikt har förbundet
varit i sin strävan att popularisera
antikforskningen. Det har sedan 1899 utgivit
en skriftserie som vunnit stort erkännande
och märkligt nog ej heller tycks ha gått
alltför illa i bokhandeln; åtskilliga nummer
kunna nämligen där icke erhållas. Vissa
av dessa skrifter — de uppgå numera till över
30 — behandla allmänna kulturfrågor. Så
exempelvis lektor Enar Sahlins utredning
om Antik och modern klassisk litteratur
i våra gymnasier. Han lämnar där en lika
lärorik som skrämmande bild av det förfall
som drabbat den med språkundervisningen
förbundna litteraturläsningen överhuvud
efter de klassiska språkens undanträngande.
Man har följdriktigt utdrivit den stora
litteraturen -—- ty denna intresserar ju blott de
djupare och mer begåvade naturerna, medan
våra läroverk tydligen mest intressera sig
för de smarta obegåvningarne. Därför har
man ock i stället infört en massa litterärt
värdelös, modern strunt. Detta faktum
avslöjar att i verkligheten fast ej i teorin alterna-
tivet till klassisk bildning icke är modern
bildning utan modern obildning eller med
ett annat ord biografkultur.
Ett pedagogiskt ämne behandlar ock
rektor Eugène Schwartz i sin skrift om
Esaias Tegnérs ställning till vissa
pedagogiska och vittra tidsströmningar,
samtidigt som han där får tillfälle klarlägga en
sida av antikens påverkan på svenskt
kulturliv. Han lämnar en mycket vederhäftig första
hands redogörelse dels för nyhumanismens
inflytande på Tegnérs utveckling, dels för
ett viktigt stycke svensk skolhistoria.
För övrigt lämnar självklart serien en
rad monografier om antika ämnen. Lektor
Bergstedt, den flitigaste medarbetaren,
skildrar exempelvis Samhälls strider och
sam-hällsutopier i det forntida Grekland, ett
ämne som givetvis vår tids upprörda sociala
erfarenheter ställt i nytt ljus. Rektor
Rudolf Röding i Göteborg, också en flitig
medarbetare, har bl. a. skrivit om De
grekiska papyrosfynden i Egypten och deras
betydelse — en betydelse som knappast
kan överskattas, så upplysande och
forskningseggande ha de verkat. Bland annat
ha vi på detta sätt lärt känna flera nya
dikter av Sappho, vilket föranledt rektor
Röding att ägna denna forntidens mest
sagofrejdade och även i verkligheten mest
tjusande skaldinna en särskild skrift. En
allmännare översikt över nyfunnen Grekisk
lyrik från stenar och papyri lämnar lektor
Carl Theander och gör den levande
genom några smakfullt vackra tolkningar.
Huvudsakligen ha, naturligt nog,
papyrosfynden givit ökad kunskap om den
efterklassiska tiden. Överhuvud brukar man ju
numera särskilt i Tyskland ägna ett allt
större intresse åt senantikens olika skeden.
Så ock i denna serie. Lektor Julius
Österberg tecknar Kejsar Augustus’
äktenskapslagstiftning och dess klena resultat.
Lektor A larik Hallström, vilken genom talrika
mindre bidrag till Eranos visat sig vara en
talangfull forskare även i första band, giver en
tilltalande bild av den grekiske statsmannen
och talaren från romerska kejsartiden Dion
från Prusa (Brussa), kallad Guldmun
(Chry-sostomos). F. d. rektorn vid Norra latinläro
verket Carl Lundberg har efter avslutandet
av sin berömliga skolgärning inriktat sin
friska arbetskraft på studier av det romerska
kejsarrikets sociala förhållanden. Ett
allmännare, ja särskilt allmänintressant ämne
492
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
