- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
493

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den klassiska bildningen i nutidens Sverige. Av Erik Hedén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den klassiska bildningen i n ii tidens Sver ige

behandlar hans skrift om Slaveriet i
forntiden. Han har även skildrat den klassiska
bildningens öden under medeltiden. En
vacker episod ur antikforskningens historia
skildrar oss framlidne professor Edvard
Lidforss i sin minnesskrift om Gaston
Boissier, typen för en vis, nobel och
smakfull humanist. Slutligen må nämnas att
lektor Risberg i denna serie offentliggjort sin
högstämda, lagom dunkla tolkning av
Ai-schylos’ ytterst svåråtergivna Agamemnon,
vilken, liksom alltid hans översättningar,
lika riktigt som följdriktigt behåller de
antika versmåtten oförändrade.

Men skriftserien behandlar visst icke
uteslutande antika ämnen. Man finner där
sakkunniga redogörelser av lektor Erik
Bråte för moderna forskningar ’i nordisk
mytologi. Ett ämne ur den semitiska
vetenskapen och bibelforskningen behandlar
framlidne dr S. A. Fries i sin utredning
av frågan Hava några delar av Nya
Testamentet ursprungligen varit avfattade
på semitiskt språkP Lektor Erik Falk
skildrar Dantes uppfattning av stat och
kyrka. Rektor Carl Hallendorff får i sin ytterst
underhållande skildring av De franska
Bourbonernas fall ett icke precis
ovälkommet tillfälle att vara försmädlig mot en
revolution: han söker nämligen göra troligt
att 1830 års revolution huvudsakligen
tillställts av Talleyrand. Prof. Lidforss har
ock lämnat en studie av Anatole France,
varvid han dock visat sig något
professorligt bortkommen inför dennes oförskräckta
omoral. Slutligen har lektor Bergstedt,
vilken ock undervisar i modersmålet,
lämnat ett par nya bevis på den svenska
kulturens tacksamhetsskuld till antiken i sina
skrifter om Grekiska motiv i Per
Hallströms diktning och om Meter och rytm
i Tegnérs prosatal. Den sistnämnda
skriften berör ett ämne — prosans rytm —
vilket tillhör stilistikens och
språkpsykologins intressantaste men på grund av sin
svårhet hittills mycket litet behandlats. Det
är ingen tillfällighet att just en klassiker
första gången på allvar upptagit frågan om

svenska språkets rytm till diskussion.

* *

*



Man kan alltså tryggt säga att den
klassiska vetenskapen ej på århundraden
om ens någonsin stått så högt i Sverige

som under de nu levande släktledens tid.
Man kan också säga att strävandena för
antikvetenskapens popularisering knappt
någonsin varit så livliga som för närvarande.
A andra sidan ha visserligen våra moderne
klassiker icke gjort så stora insatser i det
allmänna kulturarbetet som visse klassiker
under 1800-talets tidigare skeden. Detta
förklaras emellertid helt naturligt därav att
under de senaste årtiondena andra
vetenskaper mycket starkt och snabbt vunnit
terräng, medan antikstudiet sett sitt
område inom våra bildningsinstitutioner
kvarstå oförändrat eller minskas. Dock kan
det ej förnekas att våra klassiker röjt för
liten förmåga att på en gång skriva
vetenskapligt och allmänfattligt, att på en gång
verka inom sin vetenskap och inom den
allmänna kulturen; det är exempelvis föga
hedersamt att i den senast på svenska
utgivna världshistorien — en bearbetning av
Pflugk-Harttungs tyska •— ej en enda svensk
klassiker medarbetar med något
originalbidrag. Detta har tydligen sammanhängt
med deras starka och, tycker man ibland,
något osjälvständiga beroende av Tyskland.
I England och Frankrike anses det
självklart att en forskare bör i möjligaste mån
framträda som en människa bland andra
kulturmänniskor och skriva ett lättfattligt
samt smakfullt språk. I Tyskland har för
övrigt fackmässigheten och den i
genomsnitt mindre goda stilkonsten icke hindrat
antikvetenskapen från att spela en storartad
roll i kulturutvecklingen. Landet har ägt
så många forskare, dessa ha varit så väl
understödda, och det vetenskapliga arbetet
har drivits med en sådan energi ochlalang
att det alltid funnits en hel rad forskare
vilka mäktat skriva en briljant stil och
varit nog stora personligheter för att bryta
fackmässighetens gränser. Men i ett litet,
relativt fattigt och ej värst kulturellt
pietetsfullt land kan dylikt icke väntas.

Härtill kommer att flertalet svenske
forskare, om de överhuvud velat hava sina
verk lästa, måst skriva dessa på ett annat
språk än modersmålet. Endast allra första
rangens verk ha de kunnat hoppas se lästa
på svenska i utlandet eller översatta till
främmande språk. Men något verk av
allra första rang (frånsett möjligen rent
fackvetenskapliga) ha de ej skrivit eller i
vart fall utgivit. Den svenska
antikforskningen har icke haft någon Esaias Tegnér

493

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free