Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Francis Thompson. Av Ida Buergel Goodwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr ancis Th o mp son
erna skulle börja, avrådde skolans rektor
honom bestämt från att bli präst. Han
var alltför timid och oföretagsam och hade
intet av den världslighetens rutin, som också
en präst behöver för sitt kalls utövning.
Francis kände slaget outplånligt
förödmjukande.
Så började hans vandring från
misslyckande till misslyckande, ständigt utför.
Fadern skickade honom till Manchester för
att studera medicin. Francis älskade
latinska hymner och Aischylos och Shakespere
och Coleridge och avskydde medicinska
studier. Men det föll honom inte in att vägra
eller komma med något annat förslag. I
Manchester gjorde han som i skolan,
fördjupade sig i sina klassiska poeter i de
offentliga biblioteken. Han försummade
studier och föreläsningar i medicin. Han
fick bara ett knappt underhåll hemifrån,
for illa, åt på billiga matställen, blev sjuk
med början till lungtuberkulos. I det eviga
regnandets, de smutsiga tegelhusradernas,
den industriella vantrevnadens stad gick
han omkring, en ensam patetisk figur,
mager och tärd, huttrande av köld och feber,
alltid med böcker under armen, alltid något
i klädseln i oordning, ett släpande
kängsnöre eller en snedknäppt röck. Ibland
stannade han och mumlade obegripliga
versramsor för sig själv till gatpojkarnas glada
förvåning. En gång, då han varit
sängliggande sjuk, skickade hans mor honom
De Quincey’s Confessions of an English
Opium-Eater, och den gåvan blev ett omen
på godt och ondt. De Quincey blev en
av hans mest beundrade stilistiska mästare,
hans lärare och förebild i rytmisk prosa.
Av nyfikenhet, sedan han läst bekännelserna,
av sjukdom, av vantrevnad, inre och yttre,
började han taga opium. Endast tidvis
kunde han senare lägga bort vanan. Opium
och sjukdom gjorde honom allt mera
passiv och apatisk för sin egen framtid. Han
föll igenom i den medicinska tentamen,
fick sluta med sina studier, som aldrig
varit några studier. Fadern satte honom
som biträde i en kemikaliebod. Francis
var ytterst opraktisk, oanvändbar, blev
uppsagd och fick sluta. Nu ålade honom hans
far att ta värvning som simpel soldat. Av
religiös lydnadskänsla, av allmän
oföretagsamhet lydde han som alltid, exercerades
i ett par veckors tid, blev sjuk och
skickades hem.
Alice och Viola Mey neil.
Efter porträtt av Henry B. Goodwin
Lon do n ig 13.
Efter detta företog han något som
liknade en handling: han rymde till London.
Han hade ingen plan att företa sig något
bestämt. Kanske var det romantiken över
London som drog honom, kanske mest
lusten att komma undan alla och allt, få
slippa människor och deras uttalade eller
tysta undran vad det skulle bli av honom,
få slippa den värld han inte alis förstod
sig på.
I London började han med att ta plats
hos en bokagent, gick med en bokpacke
på ryggen till kunderna, men hade
Aischylos och Blake i fickan, och för deras skull
försummade han varor och kunder, tills
han blev avskedad. Han försökte skaffa
sig uppehälle som skoputsare i ett gathörn,
men hökaren i hörnboden tyckte att den
luggslitna figuren med skoputsarstället
missklädde hans entré och körde bort honom.
Francis höll livet uppe med de sixpence
han fick då och då för att han ropade an
en droska vid teaterdags, eller då han stod
vid trottoarkanten och sålde tändstickor
till de förbigående. Bostad hade han inte
32—Ord och Bild, 2g:e årg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
