Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Francis Thompson. Av Ida Buergel Goodwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ida B u e r ge l G o o dwin
Shelley var mera universell, känns Thompson
mera mänskligt nära ett mänskligt hjärta.
Francis Thompson erkände många
mästare, lärde av många och förlorade sig själv
till ingen. Coventry Patmore blev hans
äldre vördade vän och hans förstående
kritiker. Formen i hans senare odén voro
influerade av Patmores egendomliga metrik.
— Han nämner själv som poetiska
inspirationskällor de latinska kyrkohymnerna,
katolska mässan, psalmerna, Vulgata. Alla
påverkningar, efterlikningar och likheter
mellan hans diktning och andras betona
endast ytterligare hans egenart.
Hans Mistress of Vision har en ton,
ett anslag, en förtrollning så lika Coleridge’s
Kubla Khan och är ändå helt Francis
Thompson:
Secret was the garden;
Set in the pathless awe
Where no star its breath can draw.
Life, that is its warden,
Sits behind the foss of death, Mine eyes
Saw not and I saw.
The sun which lit that garden wholly,
Löw and vibrant visible.
Tempered glory woke;
And it seemed solely
Like a silver thurible
Solemnly swung, slowly,
Fuming clouds of golden fire; for a cloud
Of incense-smoke.
But woe’s me, and woe’s me
For the secret of her eyes!
In my visions fearfully
They are ever shown to be
As fringed pools, where of each lies
Pallid-dark beneath the skies
Of a night that is
But one blear necropolis
And her eyes a little tremble in the wind of lier
own sighs.
90-talets litterära dagsstorheter
intresserade honom föga; han skrev hellre en essay
över Sidneys eller Bacons eller Cervantes’
prosa än över d’Annunzios. Han lika litet
följde med sin tid som uppskattades av
sin tid.
Det finns en frändskap, djupare än
formens, motivens, stämningens likhet, mellan
Francis Thompson och vår tids unga
franska diktargeneration. Först och främst
detta att han liksom de är fri från ali
»exter-nality». Han är alis inte iakttagaren,
skildraren, inspirerad av milieu och yttre
tillfälliga händelser. Han är motsatsen till
»den litteräre turisten». Den inre
verkligheten, fattad av »the eye within the eye,
the ear within the ear», är för honom den
enda. Man läser Thompson och tänker gång
efter gång på Paul Claudel. Olikheterna
äro så enorma att ingen behöver påvisa dem.
Men ett tonfall, en skiftning, en darrning
i den poetiska rösten röjer ibland ett
känsloinnehåll till identitet lika. Det är då bara
en bild, en rad, ett par ord som visar
släktskapen med Claudel, Arcos och ett par
andra. Claudel liksom många andra av
de yngre franska poeterna är ortodox katolik.
Liksom Thompson älskar han den liturgiska
symboliken. Liksom Thompson är han
sina läsare till förargelse med dunkelhet,
obegriplighet och ett överflödande bildspråk.
Båda ha den kristnes och mystikerns
förvissning om smärtans och försakelsens
frälsande makt och bittra glädje:
Te vis sur le seuil de la mort, et une joie
inex-plicable est en inoi. (Claudel)
Francis Thompson tröttnar icke att
lovsjunga Lady Pain:
O Queen of Calvary,
Holy and terrible and anointed Pain.
O this Medusa pleasure with her stings,
This essence of ali suffering which is joy.
Der. jordiska hemlöshetens martyrium,
priset för hans andes extatiska himmelsflykt,
inspirerar den magnifika Dread of Height,
som börjar:
Not the Circean wine
Most perilous is for Pain;
Grapes of the heavens’ star-loaden vine,
Whereto the lofty-placed
Thoughts of fair souls attain,
Tempt with a möre retributive delight,
And do disrelish ali life’s sober taste.
Francis Thompson och Claudel möttes i
beundran för Patmore. Claudel har
översatt dikter av Patmore till franskan. Claudels
ödmjuka och öppna poetiska frispråkighet
inför sin Gud liknar Thompsons, som drar
alla blygselns förband bort från sitt hjärtas
frätsår med nakna ångestrop likt detta:
O God, Thou knowest if this heart of flesh
Quivers like broken entrails, when the wheel
Rolleth some dog in middle street cr fresh
Fruit, when ye tear it bleeding from the peel;
lf my soul, cries the uncomprehended cry
When the red agony oozed ön Olivet.
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
