Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Erik Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
själasörjare. Han är prästen rätt och slätt
och som han ha hans företrädare varit
sedan generationer tillbaka.
Med mindre fyllighet i detaljer ges mor
Vindås, men det hårda och slutna i
hennes karaktär kommer så mycket bättre
fram genom den knappa skildringen.
Det finns emellertid de som resa ett
passivt motstånd mot prästen och hans lära.
Det är en utböling i församlingen,
byskol-läraren Rilke, och hans barn. Han har
läst sina klassiker och vunnit den
grundsyn, som författaren vill ställa upp mot
asketisk och lagisk bundenhet.
Skollärarens egen karaktär har för mycken vekhet
för att han själv skall kunna förverkliga
sitt ideal. I stället vill han fostra sonen
Thomas och fosterdottern Martina till fria,
stolta människor, som i sin egen känsla
äga ett »bjudande imperativ», och denna
fostran lägger inte minst an på att väcka
deras skönhetssinne.
Och barnen växa upp till fri och
harmonisk mänsklighet, och deras »lek» på
havsstranden och bland klippstyckena har
den schillerska graciösa friheten över sig.
Det kan dock icke frångås att Thomas
med ali sin starka ungdomlighet blir lite
skugglik; Martina får mer att kämpa mot
och vinner i djup och innerlighet.
Mellan de båda extrema grupperna står
den främste fiskaren i byn, mor Vindås
femtioårige son Jakob. Han är inte som
de andra i byn, han äger jämte kraften en
försynt blidhet och en gripande
troskyldighet i sitt väsen. Malmberg vill genom
honom tydligen visa, hur frigörelse från
det hårda och frusna kan vinnas.
Att han är annorlunda än de övriga
förråder hans långsamt vaknande kärlek
till Martina, henne som alla andra i byn se
på med misstrogna ögon.
Hans frieri till henne sätter händelserna
i gång och utvecklar problemet. Prästen
stöder gentemot modern hans friareplan i
församlingstuktens intresse, då han allra
mest uppröres av fostersyskonens
»förargelseväckande» förtrolighet mot varandra. Med
hot och trug förmår han skilja de båda
unga och tvinga Martina, vars oskuldsfulla
och ännu omedvetna sinne icke kan
motstå hans anklagelser för sedeslöst lättsinne,
framför allt därför att hon blott dunkelt
känner vad som verkligen rör sig inom henne,
att den naiva syskonkärleken blivit en känsla
av djupare, svårförståeligare art. Hennes
underkastelse inför prästens krav hör till
de psykologiskt bäst skildrade partierna.
Den adertonåriga flickan blir den
femtioårige Jakob Vindås maka, sedan Thomas
återvändt till sina universitetsstudier. Under
de år som sedan förflyta övergår Martinas
sorg och förtvivlan i stel resignation och
likgiltighet. Men en kväll kan hon inte
motstå sin makes tvekande och oroliga
fråga, om hon aldrig älskat någon annan
än honom. Hon förnekar i medömkan
men ock i rådvill hjälplöshet sin kärlek
till Thomas. Just då står emellertid
katastrofen för dörren, ty samma kväll som
Jakob trygg och lycklig för första gången
sedan hans kärlek till Martina vaknat, styr
ut på fiskefärd, återvänder Thomas till byn.
Han söker upp Martina och får veta allt.
I stormande vrede och viljetrots förmår
fosterbrodern Martina lova att följa honom
ut ur det tvång man bragt henne i. Men
vid det sena avskedet i hennes kammare
överraskas de av mor Vindås, som kallar på
prästen, och följden blir att denne nästa
söndag i kyrkan ljungar mot
»äktenskaps-brytarna». Fri och stark möter Thomas
prästens och församlingens förbittring och
lämnar kyrkan med sin fader och Martina.
Parallellt härmed går skildringen av
hur Jakob återvänder till sin stuga och där
nöjd och varm till sinnes väntar sin hustru.
Av den triumferande modern får han veta
allt, men han består provet efter skakande
inre strid. Folkhopen, som eggad av
prästen med stenar och påkar omger
skolhuset, driver han bort, och inför Thomas
ger han Martina fri. Själv vandrar han så
ensam bort inåt högslätten. Det står hög
rymd kring denna slutsyn. I lidandet har
Jakob vuxit, liksom Martina i sin sista
kamp mellan sitt medlidande med mannen,
sin ångest och sin kärlek luttrats och
fördjupats.
Slutets tragiska lyftning och spänning
överensstämmer väl med den
grunduppfattning författaren utgår ifrån, där lidandets
fostrande makt alltid betonas.
Skildringen är lagd mest på det inre
planet, och det är icke en slump eller
imitation av ett numera vanligt manér att även
yttre händelser så gärna ges i erinringens
form. Därigenom orsakas, att de livfullare
scenerna med dialog förekomma
sparsammare och inramade i större stycken. Detta
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
