Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En Jenny Lind-studie. Av Lotten Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lotten Dahlgren
villa i en av Newyorks förstäder.
Skildraren var kommen för att säga sångerskan
farväl, innan hon följande dag lämnade
staden. Han fann henne i en av villans
inre salonger sittande i en djup
fönsternisch, dit hon dragit sig tillbaka från
det, glada sällskapet, uppvaktad av en
manlig vän, vilkens roll snarare syntes vara
att utgöra ett skydd mot andras
närgångenhet än att underhålla en konversation.
Hon satt i en ställning på en gång full
av behag och av fullkomlig vila. Huvudet, som
avtecknade sig mot rutorna i det höga, åt
parken vettande fönstret, var svagt böjt, händerna
korslagda i knäet i den för henne egendomliga
ställning, vari hon av konstnärerna ofta
förevigats. Det vilade ett uttryck av frigjordhet
från alla bekymmer, av stilla vemod över
hen-net karakteristiska anletsdrag, som gav
desamma ett skimmer av obeskrivlig ljuvhet.
Plötsligt medan jag betraktade henne
visade sig bakom hennes skuldra den försilvrade
randen av månen. Sakta steg den i jämnhöjd
med hennes kind, så med hennes hjässa, och
ett ögonblick var illusionen fullkomlig:
konstnärinnans huvud infattat av månskivans strå-
lande diadem. Det hela verkade så oväntat,
så trolskt som en drömsyn — Jag tog ett steg
framåt, och förtrollningen var bruten. I nästa
ögonblick hade Jenny Lind sagt godnatt och
var försvunnen.
Här ha vi verkligen — för
berättaren omedvetet, som väl endast velat i
minnet fasthålla en vacker tavla —
romantiken i gripbar gestalt, ingenting
fattas för att göra symboliken fullkomlig:
»den veka innerligheten, den
längtansfulla trånaden, den svärmiska
månskens-stämningen.» — Till och med sortien
kan fattas sinnebildligt.
Kort efter den här skildrade
episoden måste Jenny Linds amerikaturné ha
avslutats, hon gifte sig, och ridån går ner
över det underbara sagospel som hennes
konstnärsbana ända hittills kan kallas.
Från nu av var det romantiska därav
förbi, och det borgerliga dramat tar scenen
i besittning. Sedan jordelivet lyktats kom
apoteosen: hennes namns införlivande med
de odödligas i Westminster Abbey.
Jenny Linds monument i Westminster Abbey.
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
