Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Alexis Kivi. Ett diktaröde. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexis Kivi
Canzio, är ett högromantiskt skräckstycke,
spelande på italiensk jord, uppstyltat i
en våldsamt färg- och blomsterrik stil,
som ställvis höjer sig till en viss lyrisk
skönhet men ger en fullständig
provkarta på inflytande från olika slags
litteratur. Det tredje, en fars, rör sig kring
en episod från 1866 års krig, meddelad
av tidningarna och innehållande en
skildring av bajerska truppers motgångar mot
preussarna på grund av alltför stark
öl-konsumtion. Det var icke vidare
tacksamt som stoff, och några andra
förtjänster kunna ej häller i stycket skönjas,
än en yster dialog och på ett par
ställen en lyckad situationskomik.
Bland de mindre styckena falla också
flere under samma kategori av litterära
efterbildningar, oftast med romantisk
anstrykning. Det var vännerna, de
sakförståndiga, som livligt föreställde
diktaren, att han måste skriva såsom andra
skrivit förut. Det låg likväl icke för
honom, och det blev därefter, visserligen
med inslag, i vilka den egna
begåvningen glimtade fram. Ett av dessa
småstycken återupprepar motivet i Hertz’
Kong Renés Datter: det har två gånger
under namnet Natt och dag översatts
till svenska, andra gången av Arvid
Mörne, som intagits av vissa sympatiska
drag i det. Ett annat omflyttar icke
alldeles oävet kärleksleken i
Shakespeares Muck ado about nothing i finsk miljö
med naiva människor. Dock, endast i
tvenne av dessa enaktare har Kivi gjort
sig fri och givit helt sitt eget, varför
de också ännu leva på scenen och
nämnas såsom icke ovärdiga tillskott till
den grund, varpå hans rykte egentligen
vilar, sockenskomakarnes komedi och de
sju brödernas roman. Den första (Kihlaus
= Förlovningen), är en liten situations-
Tallbackamors Vendia.
teckning ur folklivet, utan någon egentlig
dramatisk handling, men full av den
replikernas otroliga friskhet och
fyndighet, som kanske är Kivis största
tekniska styrka, ställande mot varandra i
kostlig humoristisk belysning å ena
sidan ett par åldrande, naiva byskräddare,
av vilka den ene som Sockenskomakarnas
Esko är stadd i friargöromål, och å
andra sidan föremålet härför, den
ävenledes något bedagade, mycket livserfarna
och karska »herrarnas Eva», vilken av
egennytta låtit förmå sig att lyssna till
skräddarens anbud, men icke trives i det
nya sällskapet och icke finner sina
beräkningar tillfredsställda. En liten »spåna»
av samma virke, som lämnat materialet
Ovanstående och följande bilder äro med konstnärens och förläggarens benägna tillstånd
hämtade ur den 1918 utgivna, av Akseli GallÉn-Kallela illustrerade kvartupplagan av
Seitsemän veljestä — ett praktverk av hög konstnärlig rang.
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
