Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Alexis Kivi. Ett diktaröde. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexis Kivi
bandet, de äro okunniga och lata och
hotas med fotstocken, de slåss längs
landsvägarna och sinsemellan, och de
hänge sig åt omåttliga orgier i
brännvin, vartill de bränt sin säd. Men de
vakna småningom till besinning och
självtukt, de betvinga ödemarken med odling,
taga igen vad de försummat i
elementära studier samt återvända efter en
våldsam tioårig uppfostringskurs till
samhället såsom nyttiga medborgare och
hyggliga människor.
Denna tendens är oavlåtligt hållen i
sikte, kompositionen, skenbart diffus men
i grunden ytterst målmedveten, är
fullständigt beroende därav, och enskilda
detaljer insistera starkt på den. Huru
sysselsätter icke brännvinet Kivi —
visserligen hade han ju personliga skäl att
reflektera över det — och hur
återkommer han icke gång på gån g till dess
bedrägliga lockelser och bedrövliga
verkningar. Ännu i det sista råka ett par
av bröderna, den gudfruktige Simeon
och den förståndige Eero, under en
affärsresa till Tavastehus i frestelsens
klor och återvända utplundrade och
ynkliga. Denne Simeon, i vars figur
Kivi för övrigt gisslar pietismen, såsom
Runeberg gjort det i Den gamle
trädgårdsmästarens brev, håller sedan på att
mista livet för sin last och kan först på
ålderdomen bli den fri. I Timos
regelbundna årsfylla och därav föranledda
kostliga nappatag med hustrun
behandlas saken från en mindre tragisk
synpunkt men med demonstrerande av hur
dryckenskapen tar kraft och makt av
en karl. Hur pedagogiskt visas det ej,
att ett pojkaktigt men syndigt överdåd
som det att kasta öl i bastuugnen för
att åstadkomma ånga samt det därav
följande grälet kan leda till en sådan
katastrof som pörtets brand och
brödernas återtåg genom julnattens drivor, i
bara skjortan, med vargarna hack i häl
De trettiotre vildsinta
oxar?ta.
efter sig. Hur avsiktligt låter icke
författaren slutligen den yngste av bröderna
nå längst i samhällelig värdighet,
emedan han är flinkast i läsning, och hur
kulminerar icke i den underbara
skildringen av hans återkomst till sitt unga
hem en sommarsöndagskväll hela den
känsla av frid och tillfredsställelse, som
arbetets seger skänker. Lik en stilla
välsignelse över deras mödor och deras
vinningar är den sista julaftonsscenen,
då de alla komma tillsammans »och
minnet av gångna tiders faror, strider
och ansträngningar smulto behagligt
samman i deras sinnen, liksom skogarna,
dalarna, bergen och de höga åsarna
smälte ihop i ett töcknigt blånande
fjärran». — Och fastän brödernas revolt
mot enfaldigt och drygt förmyndarskap
icke saknar författarens medkänsla, låter
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
