Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Anders Zorns konst. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ma s c o 11 Silf v erstolpe
I omnibusen. Oljemålning. 1891.
Tillhör direktör Thorsten Laurin.
risk synpunkt. Dess glitter i rörliga
vattenytor, dess jämna flödande från flera
håll in i ett rum stimulerar honom till
en hel rad av verk. Utan tvivel har
detta sin grund i de ännu aktuella
intrycken från det franska friluftsmåleriet.
Man får dock komma ihåg att Zorn icke
ens under sin mest måleriska period
någonsin tappar bort volymen, det
tre-dimensionala, pä samma sätt som t. ex.
Manet gör det. Plastikern i honom vill
gärna ha ett ord med. Midt i en rad
arbeten, där figurerna stå mjukt
förtonade i ljuset, kan han måla en figur
som flickan i omnibustavlan (1890, i dir.
Laurins samling), vilken det bryskt
infallande ljuset ger en kroppslighet som
om hon vore skuren i trä. Med åren
komma de plastiska tendenserna att göra
sig allt mera gällande, och ljuset
användes i stor utsträckning som
formbildande faktor. Inför de sista årens
påträngande figurer blir man påmind om
Caravaggios brutala form. Känslan för
det statuariska tar sig nu även uttryck
i en mera sluten figurstil samt i
användandet av lugnare uppställningar och
neutrala fonder.
Vid några tillfällen har Zorn med
rikt utbyte engagerat ljuset i
själsskildringens tjänst. Så i
Coquelinporträt-tet, det verk som var och en, vilken
sysslar med Zorns konst, måste återvända
till. Samspelet mellan dagerns mjuka
glidning över dragen och ansiktets egen
rörelse — leendet, som fladdrar i mun-
554
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
