Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Anders Zorns konst. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Zorn s konst
En skål i Idzin. Oljemålning. 1893.
Tillhör sällskapet Idun. Deponerad i Nationalmuseum.
gipor och ögonvrår — har här på ett
odefinierbart sätt karakteriserat en
genialisk slösande människoande vid
bristningens gräns. Jag kommer
oemotståndligt att tänka på Rembrandts Nicolas
Bruyningh, där belysningen spelar samma
halvt mystiska roll och där resultatet blivit
ett likartat. Jämförelsen är icke
ägnad att genera den väldige holländaren;
Zorns Coquelinporträtt måste räknas in
bland konsthistoriens stora
människoframställningar, vare detta sagt utan
ringaste tvekan. — Andra gånger har
ljusskildraren tagit loven av porträttmålaren
med den psykologiska uppgiften, och
modellen har blivit något av en
mannekäng, över vilken ett pittoreskt ljus
faller.
Här må några allmänna ord om
Zorns porträttkonst vara på sin plats.
Hans mycket omfattande produktion
även på detta område är givetvis av
så skiftande kvalitet att man icke har
någon vidare lust att söka föranstalta
en Ehrenrettung, som anvisar hela det
Zornska porträttgalleriet ett hedersrum
i svensk konsthistoria. Även med
kännedom om den legendkrets, som
vet berätta hur konstnären med
suveränitet avböjt massor av beställningar,
vågar man påstå att han alldeles för
många gånger givit sitt bifall, då
förutsättningarna för ett lyckligt resultat ej
förefunnits. Det stack ett stycke av
modemälare i honom, och detta gör
sig märkbart icke allenast i ungdoms-
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
