Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Viktor Rydberg. Till tjugofemårsminnet av hans död. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi k t or Ry d b e r g
en liberal landsortstidning med en
begåvad men oansvarig redaktör som chef,
var inte hans framtid mera betryggad.
Sedan han vunnit den vita mössan fick
han hastigt överge universitetsstaden Lund
för konditioner, där han vann goda
vänner men själv var hänvisad till sin
utbildning på egen hand. Så förgick hans
ungdom utan stöd och ledning, men med
impulser och bildningsfrön åt många håll.
Själva hans väsens vidhjärtade böjelse att
genomtränga allt, var honom ännu till
hinders, och ovisshet och osäkerhet bodde
i hans själ. Vid denna kritiska tidpunkt
ingrep en stark man i hans liv och vred
det i rätt riktning. Mannen var S. A.
Hedlund, och han hörde till dessa
sällsynta som förstå att förena en reel
verklighetskänsla med en djupgående
idealitet. Det är inte för mycket sagt, att
S. A. Hedlund gjort Viktor Rydberg till
den man vi nu känna. Genom Hedlund
blev Viktor Rydberg också göteborgare,
och den mandomsinsats han kom att
göra i detta samhälle verkade främst
genom hans medarbetarskap i
Handelstidningen så djupt, att Sverige från den
tiden fick ett västligt kulturcentrum av
verklig egenart och omfattande
betydelse.
Från Rydbergs första göteborgsår
äga vi en daguerrotypi, som är tagen
rätt framifrån. Ingen bild ger honom
så klart och vackert som denna.
Pannans valv lyser och är ändå lätt
beskuggat. Blicken går långt bort, pejlande
och ändå drömtung. Hela ansiktet
liksom lyssnar till en ton inifrån och en
annan fjärranfrån. Det är Singoallas
skald vi här se framför oss. Allt det
ovissa stämningsdunklet från Rydbergs
ungdomstid, trånande till ett jordiskt
och andligt tillika, hembygdskänslor och
obotlig vandrarlust har vävts tillsammans
i denna prosadikt, enastående i vår
diktning och i Rydbergs produktion. Den
~6
Singoalla vi nu känna, och som ensam
förtjänar dessa lovord, är dock icke den
ursprungliga dikten utan en genom tre
omarbetningar luttrad och fulländad
skapelse. Hade Rydberg — likt en nutida
författare — låtit ungdomsverket gälla
för vad det kunde, hade det blivit en
tidskarakteristisk skapelse, som angått
litteraturhistorikern ensam. Han vann
den för oss alla som levande produkt
först genom att låta den meduppleva
hans egen utveckling genom mannaårens
klarögda idealism fram till ålderdomens
rofulla överblick.
Mannaårens klarögda idealism möter
oss först i Bibelns lära om Kristus,
den största och dristigaste handlingen i
Rydbergs liv. Läser man företalets
stora programförklaring, så finner man
där »en kraft, som börjar känna sig»,
för att bruka ett av dessa Geijers ord,
som tränga rätt på saken. »Att i
vetenskapen tro på friheten», så lyder
Rydbergs trosbekännelse, »är att tro på
mänskliga förnuftet; att i det politiska
och sociala tro på friheten, är att tro
på en sedlig världsordning; att i det
religiösa tro på friheten, är att tro på
Gud». Man läser denna i andra
punkten föråldrade trosbekännelse med
särskild vördnad, därför att detta är icke
endast Viktor Rydbergs tro, utan samma
tro har bestämt hela liberalismens
praktiska idealism. Denna knappast nog
skattade stora andliga
adertonhundratals-rörelse äger i Rydberg en av sina ledare
och föregångsmän, och just Bibelns lära
om Kristus och den därmed förbundna
striden kan ses som ett utslag av
liberalism i bästa mening.
Som bestående värden i denna skrift
kunna vi fasthålla den med oväld
förbundna följdriktighet, varmed Rydberg
bekämpat den kyrkligt-dogmatiska
ståndpunkten, liksom den historiska
belysning han ger bibelns lära om Kristus
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
