Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hjalmar Branting. Av Gerhard Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerhard Magnusson
Fot. Bertha Valerius.
Hj. Branting. 1865.
historiska lagarna och den ekonomiska
utvecklingen med obönhörlig konsekvens
utstakat, och nästan med ortodoxt nit
har han givit arbetaremassorna del av
detta evangelium. Och de ha följt
honom.
Men det lär inte gå att utan vidare
förklara Brantings framgång såsom
folkledare enbart med det förhållandet att
han redan från början var och i ännu
högre grad blev den verkligt skolade
socialdemokraten, som gick in i rörelsen
icke endast med det goda hjärtat utan
också med det klara förståndet, nej där
måste även andra förklaringar till. Och
häri ligger just det, som ändå, trots allt,
varit det väsentliga: det nobla i
karaktären, den starka känslan för det rätta
och sanna, motviljan mot allt som har
smak av hyckleri och skenhelighet, den
sunda nykterheten i bedömandet av
samhällets och människans fel och brister,
den starka kärleken till den uppgift han
vigt sig åt — allt detta har tillsammans
givit honom den makt över sinnena
som han besitter mer än de flesta, detta
har givit honom förmågan att se det
stora uti det lilla och hindrat honom
från att för oväsentligheternas bråte
glömma det stora målet och den rätta
vägen.
Med alla dessa förutsättningar kunde
han heller inte komma i en bättre skola
än han kom. Ty är det så att man
luttras genom prövningar och att
karaktären först då blir riktigt stålsatt, när
den fått lära sig kriga på liv och död,
ja då har Branting, om någon, fått sin
karaktär stadgad. Han har lärt sig att
icke falla till föga för en opinion, vare
sig inom arbetarrörelsen eller utom,
förrän han blivit övertygad om dess
rättmätighet. Och har han icke blivit
övertygad därom så har han öppnat strid
emot den och även oftast slagit sig
igenom. Den arbetets glädje varmed han
då kämpat och den säkerhet att vara
på rätt väg han då känt ha givit
honom en oemotståndlig kraft, och även
där man ibland tyckt att hans seger
icke varit så fullständig som han
åsyftat, så har man beundrat den
tacknämlighet varmed han i alla fall
inregistrerat det lilla som vunnits. Och ingen
har väl med sådan överlägsenhet som
han kunnat »falla framåt», i det ordets
mest uttrycksfulla bemärkelse.
Livet är nu en gåta. Vad det är
som givit den egentliga impulsen till en
mans inträde just på den bana där han
förskaffat sig ära och berömmelse, det
vet man i regel inte och vågar i
allmänhet inte ens gissa sig till det. Dock
förefaller det som om man ifråga om
Branting skulle kunna åberopa en viss
påtaglig händelse som den verkligt
pådrivande och kanske avgörande i just
de unga dagar, då hans sinne var
inställt på att fatta beslut om åt vilket
håll han skulle inrikta sitt livs strävan.
648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
