Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hjalmar Branting. Av Gerhard Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Branting
Det var icke ett Newtons fallande
äpple eller något liknande den badande
Archimedes konklusioner, som bestämde
honom, när han skulle göra sitt livs
stora val, nej det var en helt annan sak,
en hård, aktuell social verklighet, en
brutal offentlig gärning som slog honom i
ansiktet, en händelse som på en gång
ställde honom inför valet: för eller emot.
För sanningen och ljuset, även mot
auktoritetens bud, eller emot.
Det var presidenten Hans Forssell
som kom att ställa den unge Branting
inför valet, och det skedde i
sammanhang med det mycket
uppseendeväckande angrepp som presidenten, i
Stockholms stadsfullmäktige på hösten 1881,
riktade mot Stockholms
arbetareinstitut och dess föreståndare dr Anton
Nyström. Angreppet, som gick ut på
att bevisa det dr Nyström av sina
po-sitivistiska grundsatser var förhindrad att
leda institutet i fullt neutral riktning och
således vore i sin verksamhet som
föreståndare en i hög grad samhällsfarlig
person, erhöll formen av förslag om
anslagsvägran till institutet, och
stadsfullmäktige följde den store mannens vink. Den
radikala ungdomen blev het om kinderna
vid detta dåd mot ett huvudstadens
folkupplysningsföretag, och den unge
Branting, som just i de dagarna gick in i
sin myndighetsålder, beslöt sig för en
verksam protest mot den representant
för »ljusets fiender», som här velat krossa
ett folkets eget företag. På sin
myndighetsdag överlämnade han till
Arbetareinstitutet ett belopp av 3,000 kronor och
lade i denna gåva in sitt löfte för
framtiden: att med måttet av tillgängliga
krafter verka för det arbetande folkets
upplysning och höjande till
medbestämmanderätt i samhället. Därmed hade
han träffat sitt val. I stället för att
såsom professor Gyldéns synnerligen
lovande lärjunge söka lösa frågan om vissa
Fot. Gösta Florman,
Hj. B r anting. 1872.
för ögat icke ens synliga fixstjärnor
egenrörelse eller pröva sig på formlerna
för beräkningen av planeters inbördes
störingar, började han med ett
världs-förbättrarbråks allra mest otacksamma
grovgöra.
Han gick med fast beslutsamhet till
detta sitt arbete. Och hans beslut var
grundat på den fasta förvissning han
ägde redan då, att i striden för en
rättvis sak skulle så småningom alla goda
krafter sluta till och föra den till seger.
Han såg, som vetenskapsmannen ser det,
på det väsentliga, men han såg också
i detalj de fel som skapade själva
orättfärdigheten i det nuvarande samhället,
han feåg också de botemedel som måste
till för att hjälpa. Det nutida samhället
var delat i klasser, en liten, som
besatt egendom och makt, en stor, som
knappast hade någondera. I lagstiftning och
lagskipning, i hela statsmaskineriet
avspeglades denna klassmotsats. Den ena
klassen befallde, den andra fick lyda.
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
