Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Margareta av Connaught. Kronprinsessa av Sverige — Hertiginna av Skåne. Av Henriette Coyet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henriette Coyet
dramatiska och musikaliska soaréer
gåvos. I »Nya Idun», dit hon med glädje
mottagit kallelse såsom ledamot, infann
hon sig ofta och dröjde alltid länge
kvar, bunden av de intresseväckande
diskussioner som där så ofta
förekommo och så sakrikt behandlades.
Bunden även av den otvungna och
livfulla stämning som där alltid rådde. Vad
här uppräknats är endast en bråkdel av
allt vad kronprinsessan med så mycken
intensitet ägnade sig ät. Skulle man
skildra det någorlunda belysande, skulle
det ensamt fylla en bok. Hennes
verksamhet för »De blindas väl», hennes insats
i »Landstormens beklädnadsförening»
skulle var för sig kräva sitt kapitel.
Men här är ju endast mening att ge ett
intryck av den arbetslust och
arbetsförmåga som voro så betecknande för henne.
Och av den gåva att kunna organisera
sin tid så att den alltid räckte till, som
hon ägde i allra högsta grad.
Den första gång kronprinsessan
Margareta ensam uppträdde offentligt var
när hon våren 1908 kom ned till Malmö
och deltog i de festligheter som Skåne
anordnat för att högtidlighålla
250-års-dagen av sin förening med Sverige.
Strax före denna länge beramade
festdag, den i juni, insjuknade kronprinsen,
och hans resa ner till sitt hertigdöme
måste inställas. Budskapet härom väckte
där stor förstämning, men så kom till
allas glädje telegrafiskt meddelande att
kronprinsessan skulle komma oaktat hon
måste göra resan ensam. Oändligt var det
jubel varmed hon mottogs den strålande
junimorgon då hon anlände, och
hänryckningen var hela dagen i stigande.
Sedan dess har Skåne alltid känt sig
knutet till henne med oupplösliga band
av tillit och hängivenhet.
Vi minnas henne från flera tillfällen
denna händelserika dag. Såsom då hon
strålande av ungdom med kunglig håll-
ning skred fram utmed paraderande
trupper och följd av mångtusende blickar
gick att nedlägga Gustaf V:s lagerkrans
vid foten av Carl X Gustafs ryttarstod.
Vi minnas henne även vid Borgerskapets
stora festlunch, dåhonfintlyssnandeåhörde
stadsfullmäktiges ordförandes högstämda
tal till hennes ära, som avslutades med
dessa ord, vilka helt visst tilltalade
hennes historiska sinne: »Det var i
närmaste anslutning till det dåvarande
Englands mening som den tionde Karl en
gång åvägabragte den förändring vars
minne vi nu fira, och det ligger en
underbar världshändelsernas logik däri, att
det är en Albions dotter, nu bliven vår,
som bildar själva hjärtpunkten i denna
festliga krets.» An mera levande se vi
henne kanske, när hon efter slutad
festmåltid, spontant och utan att följa
något program, bad landshövdingen gå ned
med henne på ängen till de dansande
skolbarnen och hur hon där sjungande
trädde in i deras stora ringdans till
barnens oändliga fröjd. Vi skymta henne
när hon efter slutad festföreställning på
teatern åker hem dragen i svindlande
fart genom gator och över torg av
entusiastiska unga män, som utan att be
vederbörande om tillstånd spänt
hästarna från den vid teatern väntande
vagnen. Och till slut återse vi henne i
den ljumma skymmande junikvällen
medan Sankte Knuds klocka från
Petrikyr-kans torn ringer välljud över den väg
hon vandrar under folkets jubel. Hon
är balklädd med juveldiadem på håret
och juvelkedjor lindade om hals och
armar, och som en ung sagoprinsessa,
smärt och skön, stiger hon ned från
Residensets trappa, och leende går hon
fram genom folkmängden, tills hon åter
försvinner bakom Rådhusets port,
därinom väntad av bröder och systrar av det
åldriga Knuts Gille, som med
traditionella former från medeltiden nu inskri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
