Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilsky och åttiotalet. Av Fredrik Böök - Sommarens ljud. Av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Böök
Med fjärilar och färger
låg ängen utanför,
och skogen sände dofter
■och rymden fågelkör.
Så kom en plötslig iver
i stadens kvava dus,
som för ett trollslag vuxo
ur jorden hus vid hus ;
och nya gator lades,
och ängen drog sig bort,
och gammalt gränsområde
var kringbyggt inom kort.
Men villans herre, gränsbon,
vad säger han därtill?
Kanske han bittert klagar
att ingenting står still;
och dömer hårdt att tiden
för skönhet känslan mist —
det sköna det var ängen
framför hans förstukvist!
Nog glöda österns kullar
som förr vid stadens slut,
men ej för samma fönster,
som vette dit förut.
Den är ej gränsbo längre
som själv ett fjät ej ryckt
framom de gamla märken
en tid, då andra byggt.
Snoilsky ville icke känna
villa-ägarens egoistiska bitterhet, det visar
dikten tydligt nog. Den har i
formgivningen någonting som emellanåt
erinrar om Strindberg, och fråga är om
den icke förråder ett visst samband
med Esplanadsystemet, där skalden
tillrådde de radikalaste åtgärder »mot brist
på luft och ljus.» Men när allt kom
omkring förmådde Snoilsky aldrig riva
sin vackra förstadsvilla med den rena
stilen och bygga ett nytt, tidsenligt
bostadshus i den moderna smaken; och
sedan den nya stilriktningen likaväl som
den gamla tillhör historien, finnes det
ingen som beklagar det.
SOMMARENS LJUD
AV ANDERS ÖSTERLING
Jag sluter ögonen
och hör
sommarens underfulla kör,
små ljud av eteriska väsen
från luften och vattnet och gräsen
suset av dungen nästintill
och högt i fjärran
lärkans drill.
Jag sluter ögonen —
hur andelik,
flyktiga sommar, din musik!
Var ton är som den sista,
redo att brista
i ett nu. —
Min egen livssång
är som du!
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
