Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Snoilsky och åttiotalet. Av Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilsky och åttiotalet
och frågan förföll; huruvida Snoilsky
inskridit till förmån för ansökningen är
icke bekant.
* *
*
Sammanfattar man resultaten av
undersökningen, så visar det sig alltså, att
Snoilsky under sitt åttiotalsskede varit
djupt berörd av tidens allmänna
tendenser. Den Ibsenska moralismen
påverkade hans brytning med samhället
och hans ställningstagande i den sociala
frågan. Den Brandeska radikalismen,
med sitt hävdande av personlighetens
frihet och lidelsens rätt, färgade hans
känsloliv under krisen. Den Strindbergska
utilismen skakade.hans tro på poesiens
betydelse och drev honom att grubbla
över skaldens plikt att vara nyttig,
Tragiken i hans liv uppstod
därigenom — såsom jag i en föregående
studie har visat genom en tolkning av
själva hans fantasisymboler — att han
till hela sin natur var bunden vid en
äldre konståskådning. Hans talang hade
icke utvecklingsmöjligheter i den
riktning, som hans åsikter och sympatier
utpekade. Han var en aristokratisk
artist, en den utsökta och eleganta
formens mästare, ingen predikant, agitator
eller demagog. Sitt yppersta gav han
under mannaåren i de stora berättande
dikter, Klabauterman, Poesiens vandring,
Aurora Königsmark, Vita frun, som
återge striden mellan böjelse och plikt,
samvetslivets förvecklingar och
disharmonier. Det var konflikter och
stämningar som han upplevat.
Att han trots alla de offer han bringat
icke lyckats följa med sin tid, därom
blev han tidigt medveten. Redan i
februari 1882, i ett brev till Estlander,
sade han sig befara, att »alla som
icke svänga partiets fana torde snart
bliva behandlade som överliggare vid
idealismens högskola.» Han ville över-
gå till prosaformen, men kände sig ur
stånd därtill. Den 17 mars 1885 skrev
han till sin förläggare Seligmann: »Prosa
— ja den som kunde skriva det!
Varför kan fågeln icke simma också och
tvärtom fisken flyga?» Ungefär
samtidigt hette det i ett brev till Retzius:
»Jag och andra förlegade trubadurer få
finna oss däri, om vi ej hava kraft att
följa med. För mig har versen rent ut
blivit den medfödda uttrycksformen, jag
kan ej komma därur.»
Det finns ett poem av Snoilsky, där
han i symbolisk form har biktat sina
känslor över att icke ha kunnat följa
med i utvecklingen, att ha blivit
distanserad. Dess tillkomstdatum är okänt;
tryckt blev det 1886 i den radikala
Göteborgstidskriften Framåt och inflöt
därefter i den fjärde diktsamlingen.
G r ä n s b o r.
Det finns här i kvarteret
en liten kringbyggd plats
med bara avigsidor
av nya praktpalats.
Åt breda avenyer
de vända sin fasad,
markiser luftigt buktas
i vårligt solskensbad.
Men på den trånga platsen
med vemod ögat ser
i villastil en boning,
nu icke landtlig mer.
Den står i kylig skugga
av grannars höga hus,
dess rena stil ei hjälper
mot brist på luft och ljus.
Den gång då villan byggdes,
hon låg vid stadens slut,
såg fritt mot solens uppgång
och lundar österut;
och ägarn, lycklig gränsbo,
när han till fönstret gick,
tog horisontens linjer
uti en enda blick.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0047.html
