Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Anders Zorn. Några ord om hans personlighet. Av Måtte Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matte Schmidt
Johann Leonhard Zorn,
Anders Zorn s fader.
jan av 90 talet, finner man alltid på tal
om Zorn berättelsen om huru han likt
Giotto vallade boskap mer eller mindre
sentimentalt utsmyckad. Och Zorn var
inte den som förnekade historien. Dels
var han stolt över sin dalahärkomst och
medveten om sin egen kraft, dels var han
tillräckligt klok att inse, att människorna
äro nu en gång sådana, att det poetiskt
legendariska skimmer, som stod kring
herdesagan, hade sin lilla betydelse. Han
berättar också för sin vän den ännu
levande franske konstkritikern Armand
Dayot, förmodligen med den lilla
bitanken att denne skulle föra det vidare,
hur han fick sitt första arbete sålt.
»Det föreställde en ilsken ko. Jag fick
en skilling och en bit vitt bröd för’det
utav en vallpojke bland mina vänner.
När hertiginnan d’Ossuma beställde sitt
porträtt blev jag just icke mera glad än
över den där slanten och den vita
brödskivan.»
Med lite god vilja kan man ur den
där lilla historien få fram rätt mycket
av det Zornska psyket. Konstnären,
som redan vid de första stapplande
stegen har sinne för livets realiteter, men
hos vilken framgången där ute i världen
aldrig kunde förjaga minnet av
hembygden, känslan av samhörighet med
och tacksamhet till den jord som sett
honom födas.
Svensken har lyrik i blodet. Nio
månadfcrs mörker, gråväder och kyla
skapar längtan efter sol och ljus, som
hos mannen med penna eller pensel i
nio fall av tio tar lyrikens form. Zorn
var till börden halvsvensk. Den tyske
bryggmästaren var förmodligen ingen
drömmande Werther, som drack
Weltschmerz ur sitt bayerska öl, åtminstone
gick inte den egenskapen i arv till sonen.
Det fanns heller ingenting av drömmare
hos honom. Det lyriska var honom
främmande. Han såg på livet med
klara, kloka ögon och hade en sällsynt
förmåga att bedöma vad folk gick för.
Det var dessa egenskaper, parade
med en målmedvetenhet och en stundom
brutal hänsynslöshet, som i icke ringa
mån bidrogo till snabbheten i hans
karriär, ty den konstnärliga genialiteten
enbart får nog mera sällan sin officiella
hallstämpel före 30-årsåldern, såvida man
icke lyckas dö vid den tiden. Ty då slåss
kritici om att vara den förste som
upptäcker geniet.
När man talar om orsakerna till Zorns
framgång, hans väg till konstens
verkliga höjder, som långt ifrån behöver
sammanfalla med den snabba framgången
hos kritik och publik, snarare tvärtom,
stannar man vid detta: hans otroliga
arbetsintensitet och hans underbara
förmåga av självkoncentration. Han var
egentligen aldrig sysslolös, utom när han
på allvar slog sig lös, och då gjorde
han det som allt annat grundligt, och
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
