Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Anders Zorn. Några ord om hans personlighet. Av Måtte Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måtte S c Inni dt
Fot. Berta Hallgren.
Anders Zorn och hans moder på hennes åttioårsdag. 1918.
serad och vaken. Han kunde och visste
så mycket utan att i vanlig mening hava
läst och lärt, och detta hängde samman
med en grundväsentlig egenskap hos
honom, förmågan att kunna avskilja allt
oväsentligt som han såg och hörde och
endast magasinera det som var värdt att
gömma.
När han satt i ett sällskap, litet slö
utifrån sett, med den oundvikliga
cigarretten slappt hängande mellan fingrarna
C"h ögonen halvslutna, hade den som
ej kände honom närmare svårt att tro
att han observerade allt. Men man
kunde se på en liten ryckning i ögon-
locken, en knappt märkbar förändring i
minspelet, att nu var det något som
intresserade och som följaktligen
automatiskt inregistrerades i hjärnan. Det var
en av hemligheterna med hans vetande.
En annan var hans underbara intuitiva
förmåga att på genvägar finna vad
andra arbetsamt letade sig fram till.
Zorn var trofast som få i sin
vänskap. Hans gamla vänner från
ungdomstiden skulle kunna berätta mycket
därom. Men han räckte till även för
den yngre generationen. Och över allt
där han mötte verklig livsglädje var
han gärna med. Det var därför som
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
