Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Anders Zorn. Några ord om hans personlighet. Av Måtte Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ander s Zorn
han med en så hängiven kärlek gav sig
hän åt samfundet S. H. T. De eldar
som där brunno värmde hans hjärta,
och han förstod att glädjens källa är det
djupaste allvar. Och så tilltalades han
av detta lössläppta hänsynslösa skämt
för vilken ingen gick fri, men där udden
aldrig blev gadd. Själv fick han mer
än en gång tjänstgöra som skottavla,
och han släppte gärna till sin breda
front. Jag citerar några rader som jag
skrev för en tio år sedan, för att visa
hur mycket han fick och kunde tåla.
Tag hit en pyts med mustig* farg,
slå fönstret upp mot solen.
Släpp ljuset in, jag vill ha ljus,
vill känna fläkt av livets brus,
av markens mylla, skogens sus
och doft av kvinnokjolen.
Du trollkarl uti färg och form
— Du gamla wiskytunna!
Från Stockholms krogar, Mora by,
ifrån Chicago fläskaveny
det står ikring ditt namn en sky
med glans från tider svunna.
Med glans från renässansens dar,
då konsten liv betydde,
och då den endast medel var
att fånga skälvande och klar
en gnista av det liv som var
— då konsten ödmjukt lydde.
Fot. J, Grape.
Anders och Emma Zorn. /p 20.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
